På tal om nåt annat. Hjärnan spinner på bra där uppe just nu. Om jag inte hade haft en sambo som har klister i stjärten och som är så väldigt eftertänksam hade benen säkert hängt efter hjärnan för länge sen – nu nöjer jag mig med att fingrarna får jobba med att skriva ner allt, göra listor, spara bilder, skicka efter kataloger. Jag vill bygga hus. Det har jag tänkt på rätt länge, har en hel mapp med planritningar i Pinterest. Svenska hus är så väldigt tråkiga och jag vet vad jag vill ha, blir inspirerad och hittar nääästan rätt… men inte helt och fullt.
Vi har tack och lov samma preferenser och önskemål, jag och min man, även om vi definitivt inte har budgeten som krävs. Inte ens i närheten, haha. Fast det är väl det man har lån till? 😉 Vi gillar inte kliniskt ljust och vitt och marmor och grått och färglöst eller ultramodernt eller knasiga hus som inte ser ut som ett hus, mer som en… Grand Design. Det gillar vi inte.
Jag vill ha två våningar, fyra sovrum uppe, ett på nedervåningen, ett kontor i anslutning till entrén, inte helt öppen planlösning men ändå ljust och luftigt, hallar, korridorer, vinklar, högt i tak, ett bibliotek/spelrum/familjerum, tre toaletter varav två med dusch. Avskild sovrumsavdelning för oss vuxna, gärna också ett sovrum med en fönster…nook att kunna sitta och läsa i, vid, medan man ammar. Walk-in bryr jag mig inte om, hellre ett litet bebisrum med en spjälsäng, en vägghängd bokhylla och en skön fåtölj. Får jag drömma så ett extra vardagsrum/mysrum/allrum på övervåningen mest för barnen men ändå där man kan spela eller se film tillsammans.
Det blir dyrt det här. Får se till att skriva klart boken och skicka in den… Sluta upp med att ha klister där bak, längst bak i hjärnan, som har sugit fast min jävlar anamma för stunden. Skriv bara klart den, Helena, och så var det med det. Om jag fortsätter på mina drömmar så kanske den säljer så bra att huset blir verkligt om bara något år. Hur underbart vore inte det?
Och sen om klistret kunde torka i P’s ända också, han sitter så hårt i det. Vill ju göra massor men tar sig inte för det. Vill ha barn men vill vänta, vill göra annat först, men kan inte svara på när de sakerna skulle inträffa, bara svävande ”sen”. Jag vägrar vara 30 när jag får mitt första barn. P säger att det inte kommer hända, det lovar han. Jag kan tänka mig att nosa på 26 år men absolut inte längre än så! Jag har faktiskt väntat i flera år och nu är det dags. Nu, snart, inom kort. Jag viftar bort allt det abstrakta ur periferin; nu vill jag ha resultat. Sånt som går att ta på. Känna under fingerspetsarna.
En graviditet. Ett mer fast jobb. Vårt hus. Drömmar, visst, jag vill också åka iväg igen, men drömmar ska inte hindra en från att leva ett bra, härligt liv medan man drömmer, då har man gjort fel, då prioriterar man fel. Man måste leva nu också. Inte bara överleva, utan verkligen leva. P är mycket bättre på det nu. Det är jätteskönt att se och veta. Och jag hoppas i min enfald att det blir ett plus nästa vecka och ingen mens. Kära livmoder, du måste sluta samarbeta med P och lyssna på mig, det är faktiskt jag som bär runt på dig. Jag älskar P och min talan är också viktig. Vad jag vill är lika viktigt som det han vill. Viktigare än hans klister. Så det så.
Det här huset var faktiskt lite Helena-vänligt. 80%. 8 av 10. Inte helt hundra… Men närapå. Vinkelhus är så fina också!
Senaste kommentarer