Vägen till

  Jag har alltid varit en sådan där person som oavsett motgång snabbt reser sig upp igen, skrapar av dammet och gräver ner fötterna i marken. Jag kan falla och ibland faller jag hårt, men jag reser mig alltid upp igen. Skamfilad, sårad, skadad; men upp på fötterna ska jag. Jag är lite hypokondrisk, har…

  Jag är aktiv i en tråd på Familjeliv, en sån där ”Alla vi med BIM den och den dagen etc etc”. Nu börjar de första i gruppen plussa och jag tänker på min egen situation mellan alla grattis och glädjeutrop. Jag sitter här med lättare molvärk men det har jag ju ändå nu och…

Hur vet man det, egentligen? När man verkligen är redo för barn? Vad innebär det egentligen, och kan man verkligen vara helt hundra redo för något så omvälvande som att sätta ett barn till livet? Det är frågor jag ställt mig själv under mina senaste ensam-promenader. Främst den här frågan: Hur vet man? För mig…

Jag läste precis denna mening inne hos Jessica Lagergren och den fick mig att stanna upp. Att fundera. Jag är mycket för att leva i nuet, försöker meditera så ofta jag kan, tar mig tid att sitta i tystnad eller med lugn musik i bakgrunden och lyssna inåt. Jag har tidigare levt en tillvaro där…

Jag har länge vetat om att Petters syster väntar barn. Vi har fått följa henne från det fina och efterlängtade plusset, när hon ringde och berättade att nu händer det. Jag grät när jag hörde det. När de övriga i huset tjoade och fick tjocka röster och var tvungna att harkla sig för att mota…

Jag startade denna blogg för att skriva av mig, en form av terapi. Syftet är att använda den som mitt personliga bollplank, ett bollplank som kanske inte säger så mycket tillbaka men som ändå fungerar som ett öra eller en axel att luta sig emot när tårarna bränner eller tårna kröker sig av ultimat glädjeyra…