Vi mår bara bra, är dock svullen i ben och händer så ska ta upp det på specmödra imorgon när jag ska göra ctg. Enormt sugen på ananas också av någon oklar anledning. Barnet har flyttat sina små fötter från höften till revbenen på höger sida och visar att han lever på det sättet. Mindre skönt för mamman kanske, men jag tänker mig att det börjar bli riktigt trångt där inne nu och då finns det inte lika mycket plats att röra sig på.
Bebisen är enligt läkare fixerad nu, vilket innebär att han sjunkit ner så mycket med huvudet att den enda vägen är ut. Nu kan han inte snurra eller vända sig om (bör inte kunna i alla fall) även om han enligt journalen legat neråt sedan vecka 26. När man hittar sin favoritplats är det ju dumt att byta!
Magen har också sjunkit och fortsätter dala för varje dag. Mamma tror inte att det är länge kvar tills jag föder. Sammandragningarna kommer och går och det börjar bli svårt att komma till ro under nätterna. Jag vaknar i snitt varannan timme och behöver vända på mig eller gå på toaletten och det är inte alltid jag lyckas somna om direkt efteråt.
Jag tänker mycket på hur det nya livet kommer bli med sömn och återhämtning och är tacksam och glad över stödet jag har i James. Jag vet att han kommer finnas där för mig urna förbehåll och utan att förvänta sig något tillbaka. Jag är så glad att det var honom jag kom att älska och göra till mina barns pappa. Vetskapen gör att det nyper i bröstet på mig. Världens bästa man ska snart bli pappa. Jag hoppas allting går vägen på förlossningen och att vi får åka hem som en familj på tre, med lilla A iklädd Nalle Puh-overallen.
Senaste kommentarer