Vi lever och mår bra, skolan har stängt så vi sitter hemma och pluggar, spelar, städar och spelar lite mer. Bebisens rörelser har blivit ännu mer distinkta och jag jämförde klipp på sparkarna från denna vecka och från när jag kunde känna dem för första gången. Vilken himla stor skillnad! Nu kommer det nästan ut en fot eller en liten rumpa genom huden och hon är igång väldigt länge åt gången.
Vecka 23 är här, sjukt att det går så fort. Jag dricker blutsaft, äter leverpastej varje dag, tar omeprazol varannan. Äter mindre portioner då det tar stopp fort och då får jag äta lite och ofta istället. Inatt, eller imorse, drömde jag att jag var och handlade mat men precis allt strulade, kvittolapparna, shopexpressen, varukoderna, och butikspersonalen var så upptagna med att hjälpa ett cheerleadinglag att ställa i ordning sina varuprover och kunde inte hjälpa mig, så jag blev utan mat. Vaknade svinhungrig och jättegrinig haha, orkade inte ens mysa upp mig bredvid James utan gick direkt till köket. Sen blev jag tack och lov människa igen.
Halsbrännan är bättre. Inte helt bra, och tar jag omeprazolen för ofta (varje morgon) känns det som att halsen blir en slags ruschkana, liksom hal och jag får harkla mig hela tiden. Svårt att beskriva. Det gör mig illamående i alla fall vilket inte är så trevligt. Det blir dock mycket bättre om jag tar dem varannan dag. Jag har insett att jag nog kommer få må lite illa varje dag fram till juli och försöker förlika mig med tanken. Jag lever för varje dag och njuter de stunderna och dagarna besvären håller sig borta. Tackar James, värmekudden och råa grönsaker för de stunder de inte gör det.
Just det, kliandet… Herregud vad mina bröst kliar!!! De är varma, enorma (ingen aning om vad jag har för storlek längre), ryms inte i någon form av behå och bröstvårtorna på riktigt svider om och när de vidrör tyg… Täcket funkar, då påslakanet är av silke, men tröjor, t-shirtar, sportbehåar; även de allra mjukaste, är bara nej-nej. Det bästa med skolans stängning är att vi kan sitta hemma i pyjamas hela dagarna om vi vill, vilket gör en bröst-tacksam klädkod optimal. Försöker låta bli att klia, smörjer mig varje dag minst två gånger med samma hudkräm som alltid, en från Apoteket, och duschar inte varje dag heller just för att få huden att hinna återfukta sig innan varmvattnet spolar bort allt.
Jag väger nu strax under 54 kg. Eftersom att jag är anti vågar och viktdecimaler så säger vi 54, orkar inte lägga någon vikt (….) på siffran som följer kommatecknet. Min startvikt låg på 49-50 och det är magen och brösten som fått de flesta, för att inte säga alla, kilon. Nästa vänta väntar besök hos barnmorskan och jag ska även ringa in och boka tid för nästa ultraljud i vecka 26.
Hur mår ni? Jobbar ni än eller väntar ni ut stormen hemmavid? Vi tänker inte så mycket på själva viruset, även om jag är i riskgrupp. Känns som att det är lite för mycket hysteri bland der svenska folket, vilket i sig kanske är bra. Jag tänker på alla små butiker och lokala restauranger som lider av detta, att ingen går ut längre. Jag förstår såklart varför, ändå känns det lite sorgligt att vi ska sluta leva våra liv helt och hållet medan skvallerblaskor trissar upp allting och sprider ännu mer panik och ovisshet. De ska ju också gå runt, också sälja så mycket som möjligt så det är klart att de skriver som de gör för att locka reaktioner… Dock är det kanske inte ser vi svenskar behöver höra just nu.
Nu ska jag publicera detta inlägg och lägga mig och sova. Ögonen går i kors av trötthet. Bebisen sparkar och lever om och halsbrännan är här igen. Allt är som det ska. All is well. Det är allt vi kan önska.
Senaste kommentarer