Blir en veckas fördröjning från dagens datum, men här kommer en sammanfattning om min sjuttonde graviditetsvecka. Tiden går sjukt fort! Veckorna bara bam, bam, bam! Mindre än två veckor kvar till rutinultraljudet och bara en dag senare går vi in i vecka 20, alltså HALVVÄGS. Det är galet!
Allmänt mående: Piggare och gladare då orken är tillbaka, förutom halsbrännan, huuuu! Men min hy och hår!!!! Vilken LYSTER! Håret växer som ogräs också. Jag har fått hår på magen (??) och huvudhåret tumlar ner över brösten fastän jag klippte mig i september. Ont i brösten, som också växt enormt sedan jag plussade. FLÅSAR som en flodhäst! Får seriöst andnöd av att gå upp för en trappa eller om jag går för fort i korridoren…
Symptom denna vecka: Halsbränna. Halsbränna. Sade jag halsbränna? Jag har precis hämtat ut en burk Omeprazol och hoppas verkligen att det hjälper, för jag mår så illa när halsbrännan slår till, vilket den gör så fort jag ätit. Mensvärk till och från, jag tror det är sammandragningar, att livmodern övar sig. Eller att lilla vildingen där inne gör sig påmind.
Fosterrörelser: Alltså, jo. Jag känner ju att det rörs i magen, ibland buffar det till, men det är inte sådär in my face hej mamsen tydligt, liksom. Inte så jag vet bortom alla rimliga tvivel att det var vår lilla bebis och inte tarmarna som jobbar, även om jag inser och fattar att det ju måste vara det. Jag längtar efter att få se en hand eller en fot, till och med efter revbenskickarna.
Jämfört med förra veckan: Bältrosen har ebbat ut, nervsmärtan är borta, inget mer illamående eller kräkningar pga den. Jag trodde att gravidillamåendet kom tillbaka i vecka 15 efter att ha varit borta i över en månad men det berodde enligt läkaren på bältrosen, ”tack” och lov. Jättehemskt, då jag lider av emetofobi, men jag tog en dag, timme, i taget. Jag vet att hur fantastisk eller brutalt ärkesämst dagen än må vara, så kommer den inte tillbaka. Ny dag, nya symptom, ny chans att må bättre, må annorlunda, göra annat, förhoppningsvis må bättre. Så försöker jag tänka.
Övrigt: Vi har fått upp spjälsängen! Jag gråter lite inombords över hur gulligt och fantastiskt och otroligt det är att vår bebis ska ligga där i om typ fem månader. Kommer antagligen gråta lite mer när vi går och lägger oss ikväll och jag ser där den står, haha. Jag har även läst ”Föda utan rädsla” denna vecka och träffat min psykolog igen. Är TAGGAD på min förlossning och vill föda typ nu, fast då blir James lite nervös och säger bestämt nej, 15 cm bebis är inte tillräckligt motståndakraftig för att äntra vår värld och jag får väl hålla med då ?
Ska försöka skriva om varje vecka, så jag har det sparat inför framtiden. Passa på medan jag kommer ihåg det. Alltid kul att gå tillbaka och se hur jag mådde den och den veckan. Kanske är du som läser detta också gravid och känner igen dig i mina symptom, eller så inre. Vore kul att höra!
Magen i vecka 17:
Att jag ska bli mamma har jag inte begripit än. Det kommer på BB, säger dem. Jag hoppas de har rätt, för det här är ser sjukaste och coolaste jag varit med om. Stay strong, kära bebis. Väx och bli stark ❤️
Grattis! Superglad för din skull 🙂
Tack snälla ?