Vägen till

Guuuud vilken helt perfekt fantastisk dag på JOBBET! Vilken teamkänsla vilket go vilken härlig stämning och skratt och prat och rolig miljö, vi sålde så sjukt bra idag och kickade budgetens ass båda två så vi gjorde high five innan vi gick hem. Vilken perfekt dag! Varför kan inte alla dagar vara så här! Varför är den där tjejen med en pinne i änd…slutet så populär hos chefen, hon som är så mjäkig och som inte kan småprata med kunderna och som inte säljer egentligen så himla mycket. Jag FATTAR inte varför hon ens jobbar där, visst hon är nitisk med allt som rör ordning och reda, ni vet, tre millimeter fel och hon blir helt till sig så på det sättet är hon och chefen lika. Men vi däremot, jag och min andra kollega, vilket team vi är och vad bra det går när vi jobbar ihop, jag älskar det! Kunderna ser det, kommenterar det, skrattar och skojar med oss, köper grejer för betydligt mycket mer än det var tänkt från början och så säger dem efteråt ”gud vilken bra säljare du är, jag skulle bara köpa en och du fick mig att köpa sju stycken!!!”

?????????

HIGH FIVE PÅ DEN!

Och den här kollegan, vi kan kalla henne för… H, är inte ens omtyckt av chefen. Jag begriper inte varför. Vi är båda bubbliga, drivna, pratglada, jobbar bra ihop och får skitmycket gjort, och sålt. Och hon målas upp som någon man inte ska lyssna på, som inte vet eller kan så mycket, som gör vad hon känner och försöker styra över allt, som är glömsk och virrig men hallå, nej, det är inte sant någonstans. Hon har dessutom jobbat där i flera år.

Hon följde med mig när vi beställde min vigselring och vi hoppade upp och ner tillsammans när vi såg hur fint den satt och vad snygg den var och så gick vi och shoppade och pratade om allt mellan himmel och jord, mest om jobbet och vår gemensamma ickevän, och det är så jäkla skönt att veta att jag inte är ensam med att tycka att den där skvallerbytta bingbongen inte är… vänmaterial, att vi inte klickar alls. Vi kommer inte ens från samma planet och får hon sålt lika mycket som mig, NEJ!

Jag säljer mest av ALLA på stället! Det måste ju count for something hey?! Sackar de mig när provanställningen är slut blir jag galen på riktigt, för det syns att jag är bra på det jag gör. Att jag älskar det. Om jag och denna härliga andra tjejen får jobba på samma avdelning fler gånger kommer hela affären att höjas i anseende hos många, det var så det kändes, så himla bra vi presterade!

En applåd till kan vi faktiskt få.

????????

För att vi är värda det. Och för att vi ska ta en fika. För att jag ska kämpa mig till en varaktig anställning och fortsätta leverera så bra som jag vet att jag kan när jag är med H och jobbar. För att jag hade superhögt index idag. För att det inte är någon tillfällighet, det blir så när man har härliga kollegor som håller en om ryggen och kör med raka kort istället för att smyga iväg till chefen och bara….. skvallra.

Jag snackar inte skit, det jag säger är ju sant. Jag är ärlig. Och nej jag är inte jordens bästa människa, inte ens nära. Jag är inte världens snällaste heller, min humor är nattsvart och skadeglad. Men jag tänker faktiskt se mig i spegeln nu när jag borstar tänderna och säga till mig själv att jag ska vara stolt över mig själv och det jag presterat idag.

Så det så.