Idag ringde mamman till det nyfödda barnet oss och vi pratade förlossning i trettio minuter. Alltså allt. Hela alltet. Från de första värkarna (som hon genomled medan vi pratade sist) till ställningar, bajs och muffslitningar till att hon var en jäkla krigare och att ingen man got nothing on her, eller oss, att vad än de gör så är de inte lika starka som vi. Typ. Det var ett riktigt mysigt, härligt och inspirerande samtal med många skratt och några tårar. Sen vaknade han och knöste och jag lovar att det sved i mitt inre när jag hörde honom. Hon kallade mig moster också. Då började jag gråta. Jag älskar honom redan så himla mycket.
Det visade sig att de hade funderat på ett namn som vi också funderat över till vår egen son. Om han får heta det så tar vi ett tvillingnamn som också finns med på favoritlistan, så de hör ihop fastän de är kusiner. Jag har själv syskon men de är så mycket yngre än mig så jag har knappt känt det där syskonbandet medan vi växte upp. Jag vill ge våra barn den möjligheten. P har flera syskon i ungefär samma ålder, som nu hans syster den nyblivna mamman som jag ser som en nära vän till mig. Nu är vi som en stor familj allihop. Tänk när alla börjar få barn. Då kanske vi kan mötas på mitten genom alla våra olikheter och bygga band som håller hela livet. För våra barns skull. För framtidens. Åh jag blir helt teary eyed, tårögd, medan jag skriver det här. Pojken, barnet, är ljuvlig. Med en så gosig mun, runda kinder och pigga klara ögon även om han är så väldigt trött, haha. Mamman sade att barnet inte skrek när han kom ut. Han bara tittade henne djupt i ögonen med sina stora bruna och där och då skapades ett band som inga bultsaxar i världen kan bryta. Älskade lilla barn. Så betydelsefull och så skyddad redan från första stunden. Älskad av fler människor han hunnit träffa. Tänk… Han är ny för den här världen. Han vet ingenting om världen eller rummet han är i bara att mammas och pappas hud är trygghet. Det är det viktigaste. Det enda. Det rätta.
Och jag ska finnas här som en klippa i stormen att luta sig mot. Han kan alltid komma till oss. Han är alltid välkommen till oss. Även om han blir en hon eller blir moderat eller vegan eller frihetskämpe eller müsli (hahahaha gud menar muslim!) Speciellt om han blir vegan och frihetskämpe. Alltid, oavsett vad. Vår älskade systerson. ❤️
Senaste kommentarer