Rosa på pappret, v.6 (5+0)

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Molvärk runt en timme vid 17, rätt ihållande. Nu lugnt, men lite rosa (oidentifierbar färg) på pappret när jag torkar mig. Svagt svagt rosa-beige i klägget liksom. Samtidigt känns kroppen som vanligt. Ja, gravid-vanligt då. Jag känner mig fortfarande gravid. Brösten gör ont. Jag mår illa. Jag är hormonell. Jag andas in… och ut. Kanske det var livmoderns intensiva bökande som gjorde något med slemhinnorna utanför? Hoppas. Det känns bra ännu. Positiva tankar. Det gör absolut inte ont. Känns ingenting. Känns bra.

I och med att jag – typ – gick in i v.6 idag så lär det inte synas något på VUL ändå. Jag får vänta och se. Hoppas. Hålla tummarna. Jag ska klara det här. Graviditeten ska fortsätta. Min granatäppelkärna ska klamra sig fast. Den måste det. Den vinnande spermien överlevde länge länge i mig i väntan på guldägget, det är en fighter. Viljestark. Kämpa dig fast, lilla vän. Kämpa ❤️

Update 20:48: Livmodertappen är helt stängd och det är bara vanliga flytningar som rinner till, inte färgade. Vi fixar detta!

Vägen till

Lämna ett svar Avbryt svar