Nu blöder det. Inte mycket. Inte som mens. Mest på pappret. Inte mensvärk. Lite molvärk bara. Inga klumpar. Än. Jag kan inte förändra något ändå så jag ligger här i mörkret och önskar så mycket att granatäppelkärnan ska hålla sig kvar, men om den är sjuk eller skadad är det så klart lika bra att den reser vidare.
Försöker låta bli att Googla. Det blir ju inget bättre av det precis. För tidigt att göra VUL ändå, vecka 5+1. Ingenting lär synas. Hur det än går så fick jag vara gravid en stund i alla fall och jag är så himla himla glad för det. Jag kunde! Vi kunde! Tänk att vi kunde! Tänk att vi kommer kunna bli det igen! Det finns inga tvivel inom mig att vi inte kommer bli det igen. Wow. Vilken häftig känsla det är att få vara gravid igen. Att bära på liv. Att känna hur hela kroppen arbetar med något jag inte kan se. Veta att jo men där inne finns en liten blivande minimänniska, hälften mig och hälften P. En alldeles unik liten varelse. Så välkommen, om hon eller han skulle vilja komma till oss.
Så efterlängtad. Så omhuldad. Åh vad jag önskar att jag fick fortsätta vara gravid en liten stund till. Är det någon idé att ringa BM imorgon? Eller ska jag vänta tills efter helgen? Är det lilla livet på väg ut är det inte mycket som går att göra ändå, tyvärr.
Jag tror det kanske blöder där inne. Det känns som det. Det ilar liksom i livmodern och det är egentligen kanske aldrig sådär jättebra. Älskade lilla embryo, vad jag såg fram emot att träffa dig. Jag hoppas fortfarande att det blir så. Att jag kanske får se dig på bild nästa vecka om du klamrar dig fast inom mig. Jag hoppas. Det är det enda jag kan höra. Hoppas och ha tilltro till att det som händer, gör så av en anledning. Väljer du att lämna oss är det okej. Lesson learned. Jag kan bli gravid igen. Min kropp vet hur den ska göra. Jag och P kan få barn även nu som 25 och 32-åringar. Vilken grej. Det här är inte slutet.
Det rinner inte blod, men flytningarna är blodblandade och det känns som lättare mensvärk faktiskt. Ska testa mig igen när jag vaknar och se om strecket är svagare, skulle egentligen behöva kolla med det digitala. Står det fortfarande ”Gravid 1-2 veckor” kanske något inte är alla tider ändå och jag kan förbereda mig för något som inte är sådär jättekul.
Jag ringer BM imorgon ändå. Lika bra. Hoppas blödningen avstannar. Jag ska kura upp mig vid P’s sida nu och krama om honom ordentligt. Vi kunde göra liv. Vilken fantastisk insikt. ❤️
Jag hoppas, hoppas att det går bra för er ? med min son som nu är 1,5 år så blödde jag från v 6 och då faktiskt rikligt fick till och med medicin mot blödningar men det var aldrig någon fara utan moderkakan låg så nära utgången så när den växte blödde den ? men jag har också ett MA bakom mig som till slut började blöda och då var det rosa/brunt och sen inget och så rosa/brunt igen . Men nu tänker vi glada tankar du är gravid och kommer fortsätta vara det, det är förmodligen bara livmodern som växer till sig ❤️
Det värmer ska du veta, tack ❤️ Uppskattar informationen, tar till mig den inför framtiden. En graviditet kan verkligen te sig hur som helst! Jag tror tyvärr att allt är ute nu, var en massa gegg som kom ut med blodet och väldiga menssmärtor. Nu ingenting. Allt är stiltje. Inga symptom är kvar. Bajs och skit. Nästa gång. Nästa gång!!! ?
När jag var gravid för något år sedan hade jag blodblandade flytningar och mensvärk runt den tiden jag skulle haft mens, de första 5-6 månaderna. Det gick vägen ändå, hon fyller tre i sommar och är vild som en höststorm. Jag håller tummarna så hårt jag kan för er. ❤️
Vad skönt att höra att det gick bra för er, sådana solskenshistorier behövs det fler av. Tack för att du delade med dig. ??