Jag har en kollega på mitt nya jobb som ibland känns som en sån där skvallerbytta bingbong, ni vet. Som att hon noga övervakar mig med all sin politiskt korrekthet under dagen för att kunna gå till chefen och rada upp alla felaktigheter jag gör, stora som små. Inte alltid, men jag får den känslan ibland… Vi klickar liksom inte så bra som jag skulle vilja – vi är inte två omaka pusselbitar men det är ändå glapp där mellan så bitarna passar inte riktigt. Hon ser på mig rätt konstigt när jag kommer in och inte har borstat håret så lockarna är just det; lockiga, slarviga virvlar ner över ryggen. Hon säger inget, men blickar säger allt och jag har en fallenhet för att läsa folks ansiktsuttryck och gömda känslor. Samma om jag inte bär företagets produkter från topp till tå så får jag konstiga blickar över en sammanbiten mun. Jag ler oskyldigt varje gång men jag får krupp. Tur att vi kan röra oss i olika delar av butiken och inte behöver snubbla över varandra om vi inte står vid samma skyltfönster och jobbar. De andra kollegorna är inte alls samma och chefen är grym! Fast i och för sig är det ju bra med olika personligheter, utseenden, egenskaper och åsikter på en arbetsplats. Mångfalden, ni vet, även om vi kommer från samma land.
Men jag får krupp emellanåt ändå, speciellt när jag har PMS och är extra grinig. Funderade för ett ögonblick om jag nästa gång vi jobbar med samma sak och det inte är någon kund i närheten, högljutt säga ALLTSÅ JAG FÅR SÅN HEMSK DIARRÉ NÄR JAG VAKNAR PÅ MORGONEN, DET BARA RINNER UR MIG LIKSOM. FATTAR DU? ALLTSÅ DET ÄR SÅ JAG KNAPPT FÅR STOPP PÅ DET, HELA TARMENS INNEHÅLL RINNER LIKSOM UT. HAR DU HAFT SÅ NÅN GÅNG?! Bara för att få se hennes min, liksom. Alternativt ta dit min syster som intet ond anande kund (i kollegans ögon) och dra samma harang så att hon hör. Gud, min kollega hade dött på fläcken. Jag lovar. Efter att hon dött hade hon sprungit upp till chefen och börjat gråta så fort hon vände på klacken.
Känner mig inte det minsta elak faktiskt. Vi är bara två helt olika människor. Hon är säkert hur snäll som helst och vi har bara inte kommit förbi den där new acquaintance-fasen, eller hon har inte det. Inte öppnat upp. Kanske är vi rentav bästa vänner vid jul. Man ska inte döma för hårt och för snabbt, och så vidare. Men jag litar inte på henne. Än. Så jag gör mitt. På mitt håll. Sopar upp efter mig, försäkrar mig noga om att jag är trevlig, tillmötesgående och inte begår några större fel. Småfel, absolut, vem gör inte det när man är ny? Annars är jobbet great. Jag älskar det. Jag lär mig nya saker under varje arbetspass och min handledare är riktigt duktig på att förklara, inte bara hur utan även varför, det som jag nämnde tidigare. Vikten av att inte bara veta att jag ska göra en viss grej, utan också varför det är så viktigt.
Nu ska jag gå och ta en riktigt kall dusch, den andra för idag och nu har jag dessutom precis varit och sprungit. Jag smäääälter bort, men samtidigt njuter jag av värmen. Imorgon blir det att åka och bada efter jobbet, och förmodligen hämta ut ett tjockt paket eller två. Min 25-årspresent har kommit men tillfälle fanns inte att hämta ut det förra veckan. Men nu så. Jag lovar att visa!
Senaste kommentarer