Jag vet inte säkert när jag hade ägglossning, enligt Flo och termometern så var det i fredags för en vecka sen och då hade jag även ”trådar”, inte lika långa som föregående månads men ändå några centimeters brobygge. Vi körde på både torsdag och fredag, och lördag morgon hade tempen höjts – och nu har den varit en halv grad högre sedan dess, vilket innebär att ägglossningen har skett.
Igår ilade det i livmodern hela dagen. Nu har jag skitjävlaont mellan benen. Alltså inte i själva underlivet utan innanför underlivet. Det hugger. Hugger hugger hugger när jag spänner magen. Jag är inte förstoppad. Har inte ont i magen. Men det gör så ont så fingrarna knyter sig i handen. Så ont så jag måste flytta vikten från båda sittbenen till bara ett, luta mig framåt och andas. När jag ligger ner känns det ingenting. Är det foglossning utan att jag är gravid?
Eller är jag gravid? Mina bröstvårtor gör så ont, dem också. Det skär när jag har behå. Jag vet inte. Åh nu rumlar smärtan in igen. Jag har haft såhär någon gång förut men inte lika intensivt och jag kommer inte ihåg anledningen. Jag ska i alla fall sova nu i mitt egna sovrum i vår sommarstuga så jag kan ta ett tidigt morgondopp imorgon bitti när solen bara just just klättrat över träden (okej då får jag stiga upp klockan tre för solen går upp just efter två tror jag, haha). Jag ska egentligen ha mens idag också, är på cykeldag tjugofem men tvivlar på att den kommer innan nästa helg, det ska mycket till för det att hända. Jag kan heller inte testa mig då jag som sagt inte är helt säker på när jag hade ägglossning om det verkligen var på fredagen… Men det är faktiskt helt okej kroppen vet och jag kan vara lugn i den vetskapen. Det är vad det är och blir vad det blir.
Nu ska jag stänga ner här och krypa ner under täcken från farmors ungdom. Rispa dit ett nytt datum på väggen bakom huvudändsn där det står allt från AS 1974, NSK, BEST, Champion till HS 2011. Det är stjärnor och bilder och klös och gammal trästomme. Minnen. Vi har alla legat här i samma gamla säng. AS, sonen NS, jag, och kanske… Min son, som ristar in sitt namn någonstans bredvid allt det andra om tio år.
Senaste kommentarer