Vägen till

Mansbebisar och hit men inte längre

Vår huskompis är sur över nåt – säkerligen att jag varit på honom om de allmänna rummens städning – och har gömt ugnsformarna. Haha. Precis när jag stod och skulle ta fram dem då pajdegen var klar och alla tillbehör hackade och färdigt framme på skärbrädan. Då var de helt borta, formarna. Han huserade runt här igår när jag låg och vilade på soffan, var säkert då han bestämde sig för att de var bara hans.

Jag har sökt en ny lägenhet. Vore ju kul om P ville följa med han som är så anti att slå oss till ro någonstans fastän det är det enda han vill han inser det bara inte, eller… han vill det inte nog mycket. Annars flyttar jag dit. Jag är trött på att dalta bakom vuxna män. Jag gör det inte längre.

Jag tänker säga till P att hörru älskling till veckan är tre av sju middagar dina att styra över, bestämma över, och handla inför. Ba så du vet. Jag skulle kunna säga sex av sju men då hade han aldrig mer lagat en måltid i sitt liv. Jag är så jäkla klar med att dalta att vara kvar i en ofrivilligt undergiven kvinnoroll. Karlns hunger är inte mitt problem att lösa. Det är inte mitt ansvar att laga mat varje dag eller att städa eller att dammsuga eller skura eller dammtorka elementen eller byta gardiner eller tvätta sofftyg. Karlen brukar säga att han inte vet vad jag är sugen på. So what laga maten bara. Och gör det bra. Inte slarv. Ordentligt kryddat, tillagat och eftertänkt.

P och jag pratade om mitt tilltänkta städschema. P har ju aldrig tagit en konflikt i sitt liv så han gillar inte idén. Rädd att det ska bli dålig stämning. Har inga egna förslag. Men han blev sur när jag föreslog att jag skulle boka städhjälp. Men vafan om igen av oss gör något häromkring ska huset bara förfalla ska vi leva i skiten, promenera över gamla köttfärsbitar från tacokvällen – 74 utan att bry oss? Aldrig i livet i så fall bokar jag städhjälp och så får vi splitta fakturan på tre, eller två, whatever.

Jag är färdig med att fortsätta uppfostra mansbebisar, färdig med att underkasta mig. Jag står här med vässade armbågar och jag tänker inte vika mig. Städning och matlagning är inte kvinnogöra inte enbart. Det ska vara jämställt annars kan de kvitta annars flyttar jag ut och då får P följa med mig eller stanna kvar i huset. Men jag bor aldrig mer i andra hand. Och på nästa ställe jag bor på städas det ordentligt en gång i veckan. Inte ”litegrann” eller ”jag har gjort lite iaf” dvs typ hängt upp tre av Hans EGNA FUCKING TRÖJOR och så gör de inget mer. Städar man städar man klart och ordentligt hur tråkigt det än är!

P sade att istället för städschema kan jag ju börja med att plocka undan det jag har använt och så pekade han mot diskhon på en stor pastakastrull som inte var min som en blomkvist ramlat ner i när jag vattnat en krukväxt, alltså amöba på den liksom. På den nivån är det. Fattar ni att jag vill härifrån? Ta med mig P och ruska om honom rejält så han kliver upp ur sin mansbebiskostym och suger in ansvar och respekt där kostymen tidigare suttit. Jag förtjänar inte mindre än så. Han förtjänar inte mindre än så. Time to stop sulking and grow up.

Faktiskt. ?????????

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats