Efter att ha skrivit ett inlägg om träning på min privata och stängda Instagram kryllar nu Utforska av träningsrelaterade bilder och videoklipp. Snyggt gjort, Instagram, inte ens privat är man ifred. Jag ska flytta den här bloggen till en annan portal som är mer estetiskt tilltalande för ögat och där jag kan sätta min egen prägel på alltsammans, men det är riktigt svårt att fila till designen ordentligt. Så det tar nog ett par dar till. Jag vill… ta ett steg tillbaka så jag kan ta två steg framåt igen. Vara mer anonym, skriva mindre om händelser och mer om tankar så att det blir svårare att spåra, och lättare att öppna upp sig.
Jag väntar bara på att någon vän eller kanske till och med min mamma när som helst säger att åh vill ni försöka skaffa barn varför har du inte berättat nåt. Och så läser arbetskamrater, skolkompisar och chefer och mammor och barndomskompisar om den öppna ”kampen” jag slåss för sida vid sida med P om. Inte kampen, men… möjligheten. Känslorna, tårarna, ångesten, vardagen, sexet, hur min cykel ter sig och vad som kommer ut ur mina nedre regioner och när. Att jag tillbringade helgen med att älska. Koppla alltsammans till mig och P och komma med de där goda råden jag absolut är glad för men samtidigt inte orkar lyssna på.
Jag har lagt barngörartankarna på hyllan. Lagt ifrån mig termometern. Eller, egentligen är det termometern som lagt sig någonstans där jag inte kan hitta den och det är helt okej, jag tror det var meningen. Jag blev så stressad av att alltid mäta, av att vakna samma tid, av att mäta innan jag kramar P, innan jag sagt godmorgon älskling och krupit upp vid hans sida, före vi älskar på morgonen, före vi lägger oss på rygg och skrattar åt något någon av oss drömt. Före jag drar med pekfingret över hans haka klädd i lätt skäggstubb, före jag lägger mina läppar mot hans och ler in i hans nyvakenhet. Före jag känner hans gensvar, hans armar runt mig och hör hans ord kittla min kind.
Jag kommer fortfarande vara H. Det var ett passande namn, det namn som kändes enklast att komma ihåg även om Amelia låg högt i topp det också. Amelia, Mella eller Mill. Jag kommer fortfarande att ha kvar denna blogg, men sparar ner alla inlägg på en annan plats och försätter den i tillfällig dvala. Ide fast i september. Jag är för dålig på att vara anonym. Jag behöver vara det för att skriva om allt det här. För min egen skull, för P’s, för våra barns integritet, för att jag vill att de är de enda som får veta hur det gick till. Men jag vill skriva om det. Alltihop, jag vill skriva hur det var och hur det kändes och hur det blev. Jag vill bara inte kunna koppla det så enkelt till den jag är och vem jag är. Förstår ni?
Det här är inte slutet. Det är bara början. Jag byter bara portal. Och under tiden kommer jag att blogga som vanligt när andan faller på, och jag lovar att dela med mig av den nya sidan så snart den är klar.
Senaste kommentarer