Fick en mildare livskris här nyss känner jag…helt sjukt vad själslig ångest jag fick över saker och ting. Var vi är på väg, vad vi vill göra med våra liv, varför vi inte gjort det tidigare, allt det som man kunde ha gjort när man var yngre osv osv. American Pie Naked Mile slogs igång på Netflix och då kom vi in på sex, jag och P, och den där livskrisen. Varför man inte tog tillvara på saker och ting lite bättre när man var yngre. Typ arton nitton. Jag träffade P då, rätt samtidigt som jag fyllde 18 och älskade honom gränslöst redan då. Men innan det? Jag var ju ung och söt, väldigt naiv och osäker men ändå tänkte jag nu idag att hade jag vetat då vad jag vet nu om livet och mitt eget värde så hade jag inte varit så rädd och osäker. Hånglade med killar gjorde jag min tunga var i så många många face battles, men muttan rörde sig knappt för jag 1) ville inte ligga med någon jag inte var tillsammans och förälskad i och 2) jag var inte redo. Jag var kär och förälskad flera gånger men kom oftast inte så långt som till pussy adventures förutom med några få utvalda. Och det var inte som jag tänkte mig det heller.
Jag hade ett par pojkvänner när jag var 14-15 som jag inte kände för att ha sex med (så fett mycket nummer två här alltså, jag var definitivt inte redo). Så vi hade inte det. Sen träffade jag H när jag var 15, blev kär vid första ögonkastet och vi hade sex rätt omgående, till expojkvännens stora besvikelse… Jag minns det fortfarande, kommer aldrig glömma den stunden vi låg med varandra. Jag är glad att han fick min oskuld.
Sen å andra sidan är jag ändå rätt glad över att jag inte använde min mutt särskilt många gånger med särskilt många människor. Jag ångrar inte mitt tonårsliv, har ingen sexångest alls. P trodde att jag var oskuld första gången vi skulle ha sex och var så otroligt fin med mig hela vägen. Det blev inget sex av det, den kvällen, trots att jag sade att jag ville. För jag ville. Trots att det var dagen efter att jag för första gången gått hem till honom, P, min tjugofemåriga tillfälliga… chef. Jag vet att jag tänkte så. Att jag var förälskad i honom och att det eventuellt var problematiskt, hela grejen, men att jag ändå till slut låg där under honom, naken, och jag hade inte velat vara någon annanstans än i hans säng. Jag hade haft sex tidigare så jag visste hur det kändes och var och hur man skulle göra, liksom, och kanske en liten del av mig ändå ”önskar” att jag hade varit oskuld. För P var så himla fin… Och är, fortfarande väldigt fin. Och ömsint. Och kreativ. Och mjuk, fin, och inte rädd för att ta i och alldeles, alldeles perfekt. Vi vaknar på nätterna och söker oss hastigt, häftigt efter varandra. Vi kramas och rör vid varandra alltid och ofta. Så nej… Jag ångrar nog egentligen ingenting, om jag får omvandla mina första ord här i inlägget. Jag ångrar ingenting.
Men lite livskris har jag ändå. Funderade på att färga mitt fina blonda hår svart med pannlugg och måla läpparna knallröda…. Idén bara kom och gick inte att skaka av sig. P bad mig låta bli för han gillar mig som jag är i mitt ljusa hår och jag ser bra ut i det det gör jag men jag känner för förändring och den sortens förändring är ju ändå rätt mild. Inte att gå från ljus till kolsvart men en ljusare brun. Toffee Delight heter färgen jag köpte hem. Jag ska prova.
Kommer säkert ångra mig.
Ska inte ångra mig.
Det går att göra ljust igen. Och jag är fin i allt det säger farmor och det vet jag, allt utom morot och dassigt urtvättat.
Och jag behöver spara alla pengar jag kan om vi ska flytta till Halmstad. Haha… Jag ska färga det imorgon, så ser vi. Blir förhoppningsvis inte en morot! ? ?
Senaste kommentarer