Bebisen sparkar, gör kullerbyttor, byter position och sparkar lite till. Jag känner buffarna under handen och jag lyckades filma flera tydliga sparkar.
Jag har precis blivit ”färdig” hos min kurator med min terapi även om man aldrig blir riktigt klar. Min personliga utveckling och mina själsliga problemområden är bearbetade, förda till ljuset och rejält knådade och synade i sömmarna. Jag bär med mig nya infallsvinklar, nya sätt att se på saker, nya sätt att tänka, mantran och ändrade beteenden och jag har kommit en väldig bra bit på vägen. Böckerna ”Lyft dig själv och andra” och ”Föda utan rädsla” sida vid sida med terapin och ACT har hjälpt mig mycket, känner mig som en gladare och liksom… lättare person.
Kanske har det att göra med att de värsta gravidkrämporna har avtagit. Just nu mår jag bra. Det är mitt nya sätt att se på saken. Jag kan inte veta hur jag mår imorgon, ej heller förändra hur jag mådde igår eller hur gårdagen tedde sig. Det jag kan förändra och fokusera på är idag. Och just nu, här där jag sitter, mår jag bra. Jag vet inte hur framtiden blir och jag kan inte planera för den, om jag får foglossning eller allt annat mindre kul. Just nu är allt okej. Just nu är allt bra. Jag tänker stanna i den tanken.
Ikväll firar jag med nybakt Silviakaka och en kanna te. Visst, en begynnande förkylning håller på att ta sig in i min kropp men den är inte här än. Jag känner att den är där men lägger ingen energi på den. Istället vänder jag blicken utåt. Neråt. Lägger händerna på magen och känner de små men fullt kännbara sparkarna jag fortfarande är så fascinerad och överväldigad av. Kanske låter det som att jag blivit frälst, haha. Jag vet inte det jag, idag är i alla fall en fin dag och jag mår bra här.
Senaste kommentarer