Vad gör man egentligen åt den här väntan? Med sitt liv? Med allting? Jag behöver mer tydliga strukturer. Den senaste kursen har inte inneburit så många lektioner på skolan (två stycken!) och bara redovisningar och genomgångar, alltså har jag knappt suttit med böckerna som under förra kursen. Dagarna går fort, men ändå långsamt och jag hittar liksom inte… mig själv i allt det här. Det är ju mörkret också som gör det, såklart. Främst mörkret.
Tränar ju måndagar och torsdagar, två timmar om dagen. Jag tror jag ska införa promenader varje dag. Varje gång jag är ute och går vill jag springa, så kanske till och med det. Jag har inte sprungit på länge. Det behövs. Speciellt nu när vädret är bättre, någon minusgrad bara. Perfekt för att ta sig ut med springskorna. Verkligen rensa huvudet. Vi har ju terapibilen, fram och tillbaka från skolan, där vi fem tjejer pratar om allt möjligt och där hjärnan får arbeta ordentligt. Nya perspektiv, nytt sätt att se på saker och ting även om vi alla är rätt lika som personer.
Jag behöver det för min hjärna känner jag. Aktivitet. En balans. Harmoni. Sen hoppas jag kunna sluta tänka så mycket på graviditetsfrågan som nu anföll med full styrka då vi förmodligen och förhoppningsvis prickade in ägglossningen den här månaden. Nu är det bara 13 dagar kvar tills jag kan testa, haha. Det ska en jul emellan. Julen ja… julkänslan finns tyvärr inte. Ingenstans. Men det ska bli mysigt ändå. Träffa släkten och den närmaste familjen. Syskonbarnet L. Fyra månader snart. Vad jag längtar och ser fram emot det. Kommer bli gravid bara genom att titta på honom, haha. Äggstockarna kommer ju mala sönder sig själva. Hoppas, hoppas verkligen att jag är gravid nu. Vilken grej det vore.
Avsluta 2018 på bästa, bästa sätt. Se fram emot NIPT-test, KUB-test, inskrivningen. första ultraljudet…. växande mage… jag tänker inte alls på illamåendet eller något sådant där grått och mulet utan nu är det naivitet och rosenskimrande saker som gäller för hela slanten. Väggen får komma när den kommer. Smack rakt i fejset. ”Kan man verkligen må så här illa? Ska jag verkligen må så här illa?” haha. Ignorance is a bliss. P tänker ekonomiskt och blandar det med rädsla och den där ”väntan” som ingen av oss kan säga vad det är. ”Jag vill ju göra annat först” (men kan samtidigt inte säga vad det är han vill göra, och heller inte ta saken i egna händer). Så gapa om det där diffusa går bra men inte att faktiskt göra något för att förverkliga det. Så nope. Uh-uh. Vi kör. Och jag hoppas. Jag TÄNKER plussa på nyår.
Eller dricka mig redlös because fuck me jag är inte gravid den här gången heller.
Rosenskimrande var det ja. Rosenskimrande naivitet. Me like. Blunda. Blunda för allting annat. Jag fixar det här.
Senaste kommentarer