Vägen till

Idag är jag glad. Gladare än på flera dagar, inte lika matt i kroppen av allt blod som lämnade kroppen. Jag har suttit ute och läst tre romaner i solen, inte samtidigt mind you, då hade jag varit en rödbränd, lätt svedd minisvenne med utländskt påbrå några hundra år tillbaka, men under tre olika dagar. Eller mer. Vi har ju haft fantastiskt sommarväder i en hel månad nu, helt sjukt. Och jag är lika brun nu på överkroppen som jag var sista veckan i Australien. Då var jag nitisk med solkräm, kletade i alla fall på det någon gång per dag och alltid SPF 50. Blev brun men inte överdrivet cancerfarligt, åtminstone hoppas jag inte det. Nu bör jag köpa åtminstone en burk kokosolja med SPF 15 inbyggt, det är det i kallpressad kokosolja, och smörja mig innan jag går ut. Åtta känns lite lite, men tack och lov verkar jag inte ha bränt mig ännu.

Att få färg på kroppen sitter mest i fåfängan och inte så mycket i smartheten, så det gäller att vara klok och smörja fastän man bor i Sverige. Men nog om det. Jag känner mig så mycket gladare nu. En hel del snor rikare – det flyger ju runt massa frömjöl som lägger sig som en tjock hinna över hela världen och sugs in i kanalerna även om man så andas genom gasmask. Jag fick torka av telefonen innan jag kunde använda den och den låg i skuggan i en timme medan jag ägnade mig åt min tjocka tegelsten.

Min underbara cybervän (fantastiskt när man är introvert) har spanat in en kille på jobbet och killen har spanat in henne. Alla vet om det, till och med chefen, och nu har hon, min vän alltså, inte chefen, tagit mod till sig. Jag blev så lycklig och stolt när jag hörde det. Jag ville glädjedansa på vardagsrumsgolvet, eller bordet, om jag inte hade hållit på att smälta bort i små svettpartiklar före jag började. Jag älskar sommaren men är inte så bra med värme. Har en hög basaltermperatur som det är och nu med det härliga vädret blir det lite för mycket. Tur det finns bris och skugga. Träna ska jag göra ikväll, när värmen sjunkit undan med några grader.

Och pussa P nåt så fördömat, för jag älskar honom. Jag är kär i honom. Riktigt allvarligt, oåterkallerligt förälskad, så förälskad att det saknar motstycke. Jag har ägglossning till helgen. Känner i hela kroppen att det snart kommer att hända, den stora omvälvningen, vändningen, förändringen. Jag, och P, och en bebis. Change is coming. Bara jag får ett mer varaktigt jobb så blir det nog alla tiders, men vem mäter lycka sedan det nått upp till markeringen för ”riktigt, rejält lycklig”? Jag vet inte, men jag är… lycklig just precis här där jag står. Och nu har jag sagt att jag ska träna också, så då är det bara att göra det.

Min skog!