Vilka gamar det finns på internet. Gud jösses, jag hade en naiv förhoppning att slippa råka på dem, att den här bloggen skulle vara en sorts fristad att skriva ner tankarna på, men gamarna hittar en ändå. Slänger ur sig dynga, härskartekniker, idiotiska kommentarer. Jag slänger dem, glömmer dem, bör inte ens uppmärksamma dem, och ändå fäster dem någonstans i kroppen. Hårdhudad är min nästa egenskap jag ska jobba mig till att bli. Definitivt.
Happ, sen hade jag en högljudd diskussion med min man när jag kom hem från mitt nya jobb, hungrig beyond words och både jag och han blir riktigt lättstötta när det går så långt. Jag hade bett honom fixa ihop makaroner och bacon då han kom hem en kvart innan mig men väl i hallen när han ville ha en kram tittade jag först mot köket och han blev som förbytt, så jävla grinig, vilket gjorde mig riktigt ilsken.
Han hade inte lagat nån mat för han hade inte sett mina meddelanden (ändå hade han lyckas svara på dem klart och tydligt), hade själv precis kommit hem – 20 minuter sen – hur länge tar det att fylla upp en kastrull? Och han visste inte vad jag var sugen på. Inte heller vad han själv skulle äta (samma som mig hallå?) och att han skulle gå och duscha (dvs smita från ansvar och den kommande striden som tedde sig oåterkallelig). Så vi åt lunchmiddag på olika tider i olika ringhörnor efter ett dumt gräl och eftersom att P aldrig pratar om saker och ting eller säger vad han vill eller tycker med någon, knappt ens med mig, är det som att prata, slänga käft, med en sten. Man säger massor men får oftast väldigt få ord tillbaka, förutom i stridens hetta då man kanske ibland häver ur sig sånt som man egentligen inte menar.
Så jag tog en kort nap efter ett lönlöst försök att reda ut det som blev sagt. Nå… Jag vet att han kommer runt det så småningom. Är jag glad är han glad, jag kan inte vara sur eller grinig och snäsa åt honom för då blir han det också och han är den mest långsinte mannen i universum och kan tjura i flera dagar. Vi får se om vi kan rädda helgen, vi ska i alla fall åka bort då bara han och jag. <3 Det är redan bokat så med lite tur, kvinnlig charm, och många kramar tinar han nog fram lagom till imorgon. Vi jobbar båda förmiddag då innan avfärd.
Jag är så väldigt blockerad i ansiktet men har fått receptbelagd medicin så det känns lite bättre. Vet inte om det är allergi, virus eller kanske både och – rösten försvann i alla fall, vilket den brukar göra ibland om våren. Ingen träning på en och en halv vecka, jag går upp i atomer snart men vågar inte gå till gymmet när jag har det såhär i systemet. Det får läka ut och så kör vi igen. Nu ska jag gå och se om P har vaknat från sin nap som han tog när jag hade vaknat, haha. Tjurig så det står härliga till. Tjurigaste mannen på planeten, på gott och ont. Min älskade, älskade man.
Senaste kommentarer