Jag visste att jag var gravid. Det var liksom en känsla jag hade, redan ifrån den stunden vi låg med varandra. Först på kvällen och sedan på morgonen, varje fiber av min kropp visste att jag blivit gravid. Det kom ett hugg i magen fyra dagar senare när jag gick över hallmattan som gjorde att jag hastigt och utan förvarning böjde mig framåt för den plötsliga ”smärtan”. Där fäste ägget, tänkte jag. En vecka senare grät jag till Melodifestivalen och ett pojkband som sjöng så fint om kärleken till en tjej och hennes röda klänning. Hade ingen ork på gymmet, grät ner mig i serier, böcker och samma låt, varje gång jag lyssnade på den. Vaknade upp den 18 februari och skulle iväg men allting sket sig och stressen var total. Jag kände mig gråtmild, känslosam och väldigt, väldigt illamående, ville kräkas på sidan av vägen och helst gå och lägga mig igen.
På eftermiddagen, eller om det var morgonen, plussade jag. Stort, fint, tydligt, efter tio sekunder max. Se bara på bilden. Observera att det var ett vanligt test med normal känslighet och jag plussade som att jag aldrig gjort annat. Det krävdes inga tre minuter där inte, efter tio sekunder kom plusset och försvann inte.
Jag minns att hjärtat slog hårt och att hela kroppen vibrerade. Tårar trängde sig ut och föll ner i handfatet där testet låg. Jag tror jag ringde mamma då, för P var inte hemma. ”Det var ett plus”, grinade jag. Sen kom han hem precis och jag lade på, snyftade när jag vände mig om. Är det ett plus, frågade han, och jag kramade honom hårt med tårarna rinnandes.
Jag minns att jag började må illa i princip direkt, hela tiden, några dagar efteråt. Och fy vad dåligt jag mådde. Låg mest i sängen, kände mig febrig och dåsade i flera dagar, men det var inte feber, det var graviditeten. Knaprade kex, päron, halstabletter och Novalucol stup i kvarten. Sen en dag reste jag mig upp och frågade P om han kunde koka ett extra ägg till sin lunch, vilket han gjorde. Jag skalade mitt och dränkte det i ketchup och P stod kvar ocg stirrade på mig. Vad gör du?! Det var det godaste jag någonsin ätit. En djup, inre lust, ett starkt behov av kokt ägg och ketchup.
Åh vad jag vill gå igenom det igen. Tre dagar innan BIM nu. Lite (mycket) trött och lågmäld molvärk men inget annat. Allting är som det brukar. Ish. Jävla skit. Nästa månad är P borta också… Precis under ägglossningen…….. Skit skit skit.
Senaste kommentarer