Just you wait. Så säger rösten inuti mig. Wait and see. Ingen mens än. Trodde det alldeles just, att den kommit. Blundade för åsynen… men det var inte den. Så hoppet får leva ännu en dag till. Jag är inte försiktigt hoppfull och ändå finns det någonting där inne som fladdrar. Jag har blivit lurad förut. Jag har trott flera gånger att jag varit gravid fastän jag inte varit det. Nu tror jag verkligen inte att jag är det. Jag ställer mig väldigt emot hela grejen att jag faktiskt skulle vara det.
ÄVEN om jag har varierande grad av mensvärk sen flera dagar tillbaka. Även om jag har så väldigt ont i brösten. Även om jag drömmer konstiga drömmar, har mycket flytningar som doftar annorlunda (inte dåligt!) och är så sjukt blödig. Det ringer en liten klocka någonstans. Börjar göra det. Får svaga flashbacks till 2013, när jag var gravid. Tänk att verkligen få vara det nu. Ja inte nu, men OM jag skulle vara det. Leva varje dag med vetskapen om att det är vårt barn i min mage och att den får växa sig stor och stark och frisk. Att jag får vara med om det. Att jag kommer gå igenom det. Att jag inte behöver, väljer, att ta bort det den här gången för att jag är rädd för det okända, för steget det innebär.
Vi får se imorgon bitti om mensen kommit då eller inte. Har den inte gjort det testar jag en sista gång. Då är det två dagar sedan förra testet. Allting kan ju hända. Jag sitter här i båten och låter vågorna styra mig. Resten är bortom min kontroll. Jag ska bara njuta av utsikten så länge.
Senaste kommentarer