Vägen till

Så, då är vi här. Jag lever på hoppet som inte finns. Tänker tillbaka på den gången jag var säker på att jag var gravid och fick plus efter, vad jag minns, bara några sekunder. Så fort urinet fyllde mätaren trädde pluset fram, jag behövde inte vänta några tre minuter där inte.

Jag testade igår och fick ett blankt resultat. Jag vet inte. Ett tag trodde jag att där fanns ett till streck men svagt, svagt, men det försvann och när de fem minuterna var ute fanns där bara kontrollstrecket oavsett om jag så lyste bakom med en ficklampa eller bara kisade. Jag vet inte varför jag testade. Jag vet ju att jag inte är gravid. Jag är lugn och sansad och har inte hetsat upp mig alls den här månaden. Vi prickade förmodligen ägglossningen fastän man inte kan veta det utan tester och temperatur. Jag började tempa först i helgen, och den har legat på samma hela tiden.

I morse visade den 36.19 istället för 36.38 som igår men det är ju ändå rätt marginellt, eller? Sjunker den ännu mer vet jag ju att mensen alldeles snart är i antågande. De säger ju att tempen höjs med en halv grad vid ägglossningen och sjunker med samma värde precis innan mensen kommer. Är man å andra sidan gravid så fortsätter kroppstemperaturen att vara en halv grad högre än annars.

En halv grad högre och det är redan varmt som i en bastu i vårt sovrum, även på natten. Jag sov dåligt inatt. Låg sömnlös och tänkte ta en lugnande tablett för de hjälper verkligen, men tänkte sedan att nä jag somnar nog ändå snart. Jag var ju trött, trött i kroppen, men inte i huvudet tydligen. Jag låg vaken flera timmar. Och idag är det mensdag. Om jag inte känner efter så himla mycket är den ständiga molvärken och brösten som känns. De är alltid större än vanligt just innan mensen. As for the cramps, ja säg det. Jag har ingen aning varför den gör som den gör, livmodern eller vad det nu än är som ömmar lite till och från. Suck.

Så… Jag sitter här och väntar på den. Inte aktivt, såklart, jag har ju ett liv, haha. Jag har tränat, shoppat lite, handlat och ska laga pasta och egengjord pesto om en stund. Men soffan känns mjuk under kroppen så jag kanske sluter mina ögon först. En timme. Gud så skönt. Ta igen lite förlorad sömn. Återhämta mig från träningen, där jag tog personbästa i marklyft. 65 kg. Jag är galet nöjd och ser samtidigt fram emot den dagen jag når 70 och 80. Mitt mål är 100. Det dubbla sett till min kroppsvikt. Fy fan så grymt det vore.

Nä, nu ska jag lägga ifrån mig telefonen och vila lite. Sen blir det mat och städning och så veckans sista jobbdag för min del. Och imorgon ska jag springa 12 km för första gången någonsin!