BIM-2 idag. Kan man säga så fastän man är säker på att mensen kommer komma och man planerat för den? Varken den här eller förra månaden har jag varit placebogravid och det är faktiskt skönt. Skönt att slippa stressa upp sig så till den milda grad att hela ens väsen verkligen tror att det är så. Den här månaden är jag inte så. Jag har helt normala symptom för ens cykels sista dagar. Typ. Haha. Det är några symptom som huserar inom mig som inte är riktigt samma, men det är nog högst marginellt. Tex:
Trötthet. Kommer hem från jobbet och är pigg och glad tills jag fått äta, då vill jag gå och lägga mig och sova i hundra år. Bedövande trötthet.
Ilningar/ömhet/”dragande känsla”/kyla i vänster äggstock/ljumske??? Imorse trodde jag att mensen var på väg på grund av mensvärken och gick ta en tablett men icke. ???
Fortfarande hög temperatur. 36.29. Sover utan täcke, kläder och med fönstret öppet. Ändå vaknar jag svettig…. Och pissnödig.
Svullen som tusan.
Pissar alltid och ofta.
Rikliga fly******r. Haha, jag är lite pryd även fast jag är anonym. Men i alla fall, detta hör inte till vanligheterna.
Sötsugen nå jävulskt. Vanligtvis blir jag sugen på choklad dagen innan mensen kommer men nu har jag varit det i fleeera dagar och skulle DÖ för en Marabou Fin 70% Kaffe. Aaaaah jag kan äta ihjäl mig. Och spadet till inlagd gurka ni vet? Jag vill dricka det som saft! (Usch nu blev jag illamående av att skriva det hahaha, men i tanken… Mums!)
Gråtmild. Petter visade mig ett klipp där en präst typ dränker ett barn och jag lipade som en idiot. När Kratos brände sin döda fru Faye på bål fick jag också grina.
Illamående utan anledning. Cyklade till jobbet. Blev illamående mitt på en raksträcka. Åt lunch. Illamående efteråt och det kändes som att allt lade sig just under halsnivå, i brösthöjd typ.
Sen högläste jag en bok på jobbet och den luktade surmjölk ur ryggen så jag blev illamående igen. ?
OK… Alltså… Det låter ju kanske som… Ja. När jag läser det. Styltar upp det. Tänker på helheten istället för på detaljerna. Men det skiljer sig från den gången när jag verkligen var gravid. Jag vill minnas att brösten ömmade mycket mer än de gör nu och att jag visste om att jag var gravid redan innan jag gjorde testet. En slags inre, biologisk visshet liksom. Nu har jag ingen aning eller jag är absolut helt positiv till att jag inte är det. Det är bara en känsla jag har, att det inte tog sig. Tvärtemot för vintern 2013 då jag inte tvivlade på saken alls – jag var gravid.
Jaha. Vad gör vi nu då? Väntar. Vänta vänta vänligen. BIM på torsdag. Mensen KOMMER komma. Det känns som att den är på väg hela tiden men inget händer. Kanske borde jag testa imorgon? Testa och bli besviken. Och nu snör jag av mig täcket för att det är föööööör varmt här inne. Bleeergh. Jag vet ju att jag inte är det så jag begriper inte vad kroppen håller på med!
Senaste kommentarer