Vad jag blir trött på människor. Ju äldre jag blir ju mer introvert blir jag, eller true to self kanske. Lyssnar inåt och allt det där. Jag tycker om att prata med människor men skulle aldrig orka debattera eller vara en politiker eller sitta i en panel med tydliga ringhörnor. Jag är bra på att skriva, riktigt rejält bra, och jag vet vad jag vill, men oooorkar inte med folk. Varför? Mänskligheten är så korkad. Det finns intelligenta individer i vår värld, men som en egen art är vi helt tappade. Till exempel det som hände igår: Man skriver en text på ett jäkla forum – en skvallerblogg – och genast blir en anonym människa kränkt över ett ordval man gjorde. Ett ord i en text bland femtio kommentarer. Sedan kommer Anonym nummer två och kräver en ursäkt av mig som författade originalkommentaren, då det är så man ska göra om någon blir kränkt (!!!!!!!!!!!!!!)
Låt mig få delge er en liten samhällsinformation. De allra flesta vet detta, men de kränkas förening gör det inte. Att vara kränkt innebär inte automatiskt att man ska bli särbehandlad eller vinner fördelar i vårt samhälle. Varför ska man få det? Ja, någon blev kränkt av något jag skrev, eller ännu hellre sekundärkränkt, och vill ha en ursäkt. Varför ska jag ge människan en ursäkt för att jag tycker på ett visst sätt, eller för att ironin i kommentaren fullständigt gick hen över huvudet? En tredje tyckte att jag bara behövde be om ursäkt och säga att jag inte menade det så, istället för att börja förklara. Men hur ska man få folk att fatta om man inte förklarar? I det här fallet gick tyvärr alla poänger förbi människan i alla fall.
Människor idag blir kränkta över precis allting, kräver extra uppmärksamhet, särbehandling, vinster och en lösning på problemet som kanske helt sitter hos dem själva. En text på internet ska man inte ta så jäkla allvarligt på. Det enda man har är en text rakt upp och ner att tolka hur man vill, man ser inte kroppsspråket och hör inte tonläget hos författaren. Och sen, en annan newsflash – livet är inte glass och ballonger jämt. Livet är hårt, förjävligt, folk blir sjuka och dör, planeten urholkas sakta men säkert av giriga människor med oändliga nollor på banken – och ändå fortsätter vi att leva. Ändå går livet vidare. Ändå reser vi oss upp igen tills den dag vi dör och vi blir till jord och maskar och näring till nya träd (exempelvis).
Blir du kränkt av något jag skriver ligger inte problemet hos mig.
Anser du att jag ska be om ursäkt, ge dig förmåner, uppmärksamma dig, säga att jag förstår dig, säga att det aldrig kommer hända igen, så får du önska i all evighet för jag har slutat att be om ursäkt för något jag tycker, säger eller gör. Det är skillnad på att uttrycka åsikter och att kalla någon för åsnenäsa. Det är skillnad på att sätta sig i motståndarens ringhörna och att ha en rutten personlighet och vara en dålig människa. Jag är inte politiskt korrekt. Jag säger vad jag tycker, det har jag alltid gjort. Jag kallar inte ett helt folkslag för åsnenäsor för jag är inte dum i huvudet. Jag har inget emot mörka, ljusa, gula människor eller människor av annan kulör. Jag skiter i kulören eller var du kommer ifrån. Jag är emot kränkta individer utan ryggrad som gapar efter förmåner och särbehandling. Och om folk känner sig kränkta av det, ja då är det inte mig problemet sitter i, utan hos den som tog åt sig.
OBS INTE ALLA MÄNNISKOR.
För att förtydliga.
Man vet liksom aldrig.
Senaste kommentarer