Vecka 16: Att vara här
Jag blir så glad. Varje gång jag loggar in här finns det flera kommentarer trots att jag inte skrivit något sedan mitt bekännande i november eller sommarhälsningen tidigare i somras. Jag funderar fortfarande på att börja skriva igen. Skriva av mig. Om allt som rör tankarna kring graviditeten och det liv jag nu lever, om magen som växer och om livet jag skapar där inuti.
Att läsa det jag skrev förut, det liv jag då hade, gör ont. Inte ont som i hjärtesorg över ett förhållande som tog slut utan ont som i… att jag gav så mycket av mig själv under så lång tid, saker som jag aldrig fick tillbaka eller fick bekräftelse för. Jag ursäktade ett dåligt beteende så otroligt länge. Jag skrattade åt pikningar, elaka kommentarer, förklädda komplimanger, trodde det var fel på mig, fick mig att känna att det var fel på mig, att jag inte dög, att jag inte var bra nog, drömde om sådant som inte gick att stötta eller stå bakom. Det fanns mycket bra där jag var, också. Men när jag gick därifrån var jag trasigare än jag någonsin varit. Jag fattade inte det förrän jag tagit mig därifrån. Jag förstod inte hur fel vi var för varandra, inte hur mycket jag kämpade för något som inte fanns.
Och här är jag idag. Lycklig i hela själen. Jag hittade kärleken, den stora, sanna, på en plats jag inte hade letat om inte den där isfläcken gjort att jag föll rakt i armarna på honom. Den riktiga kärleken. Den som stöttar och har mig på en evig piedestal. Som aldrig någonsin har suckat åt mig eller det jag sagt eller gjort. Som aldrig skrattat åt hur jag ser ut. Som får helt glansiga ögon av att titta på mig och när som helst kan bryta ut i ett slags lågmält, gutturalt urvrål över blotta tanken på att jag existerar. Liksom… Den kärleken. Den har jag inte upplevt förut och den slukar mig hel. Fulländar mig.
Och… Nu är vi alldeles snart halvvägs i graviditeten. Ultraljudsbilderna från vecka 8 och 14 hänger på kylskåpet för att snart få sällskap av den från vecka 20. Kärleken brinner i varje cell. Jag går runt i min egna lägenhet som jag står skriven på, bland möbler vi själva valt och köpt, sängkläder vi sparat ihop till, saker vi byggt ihop efter rundor till IKEA. Spjälsängen står mot väggen i väntan på att monteras. Babyskyddet är i förrådet. Kläderna, alla de små, söta kläderna vi fått i storlek 50 till 82, är tvättade och hopvikta i lådorna.
Hur mår ni? Vad gör ni? Vad har hänt sen sist? Låt mig höra er. Låt mig få läsa om er. Ge er alla varsin stor varm cyberkram. Hitta tillbaka till stämningen som rådde här, fast nu mycket lättsammare, mycket mer… wholehearted, ni vet. Jag kommer skriva igen. Jag har så mycket jag vill säga. Och jag fortsätter vägen fram som Helena, med pyret i magen och handen i J:s. ❤️
Åh vad fint skrivet och så härligt för er! Du är i samma vecka som min lillasyster som kämpat genom missfall och utredningar och nu har de RUL imorgon (de har också gjort flera tidigare UL) Vilken lycka!
Åhhh hurra för livet! Vad härligt att höra! Hoppas allt ser bra ut på ultraljudet. Jag längtar ihjäl mig efter vårt ?
Åhh hurra! Haha jag vet att det låter så tokigt men låg på riktigt vaken inatt och kom tänka på dig och undrade hur det gått och så somna jag och glömde av. Men så kommentera du på bloggbevakning och mitt hjärta tog ett skutt. Gud jag är så glad för dig! Så glad att du är glad, så glad att du är gravid så glad att du verkar ha fått tag på en riktigt fin partner. Skickar massa värme och kärlek till dig och lilla bönan ifrån en internetfrämling som alltid hejjat på dig! ❤️
Alltså det här! Jag saknar ord, jag vet inte vad jag ska säga eller svara trots att jag suttit vid svarsknappen flera gånger, jag blir så rörd in på djupet. Din kommentar är en sån där man vill skriva ut och rama in för att hänga upp på väggen. Kommer aldrig mer ha en dålig dag om jag tittar på den! Vilken människa du är som tänker och sedan skriver något sådant här, wow, jag är mållös. ?❤️ Jag är på rätt plats nu, äntligen, efter ett väldigt rockigt 2019 där jag i princip ändrade hela min värld och vardag. Jag hoppas att du är det också, ha en fantastisk fin dag och återigen, tack för allt du skrev. Du är fantastisk ❤️
Har också tänkt mycket på dig och hur allt gått. Läste din blogg förut då vi var i samma tid för att försöka få barn, den eviga väntan med ägglossningsstickor, besvikelse, förtvivlan, hopp och sedan mensen som ett hånfullt brev på posten. Men till slut så fastnade ett litet frö hos oss och jag är nu i vecka 41 och väntar på att vår lille ska komma ut. <3 Jag är SÅ glad för din skull att allt löst sig och att du nu mår genuint bra och är lycklig. Stort lycka till!
Åh ja denna eviga väntan, vad jag är glad att ni fick ett frö som förhoppningsvis snart är ute och att ni äntligen är i mål. Stort lycka till med allt och TACK för din kommentar, ibland tar livet oväntade svängar och det är jag glad för. Annars hade jag kanske inte suttit här idag med fladdrande rörelser från mitt inre. Stor kram ❤️