Åh vad jag vill vara gravid nu. Jag gick runt och skumpade på lilla L idag då han var lite smågnällig och mamman sade att det var ok med honom, han var mest troligt trött bara. Så jag skumpade runt vid bokhyllan, vägde fram och tillbaka på höfterna medan jag skumläste titlarna där i. Pussade på hans lilla huvud. Snosade bebisnacke och den där speciella doften och viskade saker till honom. Njöt allt vad jag kunde över att ha honom där, att stå där med just honom. Så självklar i våra liv.
Efter en stund blev lilla L:s huvud tyngre och tyngre och hans vackra blå ögon slöts i samklang med munnen som annars jämt är halvöppen. Han suckade litegrann och så blev andetagen långa och djupa. Jag tänkte att jag dör över hur sött det var när han somnade och hamsterkinderna blev ännu mer slappa. Hans ena hans med min tröjlinning i ett fast grepp och den andra vilandes över min bara arm som han somnat emot.
Jag lade försiktigt ner honom på den tunna tillfälliga madrassen som tidigare fungerat som yogamatta och han vaknade till. Gav mig ett stort tandlöst leende innan han blundade igen och jag smekte honom över magen till sömns. Älskade hjärtat. För dig gör jag ALLT. Jag visualiserar honom framför mig nu när vi kommit hem till ett tyst hus. Hans doft, hans stora blå ögon och hans hamsterkinder. Hans skratt och hans fäktande små nävar och tandlösa leenden.
Och jag vet att jag så gärna vill ha en sådan som honom. En egen liten bebis. Jag hoppas att jag i själva verket är gravid nu men jag ser i appen att det liksom gått fem sex dagar, inte mer som jag trodde, så allt jag känner är placebo. Om det finns ett befruktat ägg där inne någonstans så har det inte ens fäst ännu. Inte börjat producera några som helst extra hormoner som i sin tur skapar graviditetsrelaterade symptom… Det är minst en vecka bort. Förmodligen mer, innan det går att se.
Jag förstår nog någonstans djupt inne i mig att det inte tog sig den här gången heller, men när vi åker tillbaka till P’s föräldrar den 28nde ska jag plocka med mig några graviditetstest härifrån. 2/1 är BIM och jag skulle vilja börja testa den 31, alltså på nyår. Återuppleva fjolårets besvikelse… När mensen kom. Helst inte det i år igen. Men får jag mens kan jag fortsätta gosa med Lilla L i tre veckor till innan de åker hem och jag börjar plugga till tentan. Det ska jag börja göra redan under mellandagarna. I alla fall börja. Läsa igenom alla böcker, en i taget. Få ett hum om viktiga händelser i Sveriges förskolehistoria. Sen… Mysa lite till.
Och kanske kanske kanske kanske kanske... Få ett plus. Även om jag tror att loppet är kört, den här gången också. Men… Man ska aldrig säga aldrig. Mitt vad det är så är där ett plus. Jag hade nog inte kunnat vara lyckligare än då.
Senaste kommentarer