Vägen till

Att skaffa barn

P sade just en grej som fastnade förevigat i mitt hjärta och själ. Vi har börjat ha sex lite oftare och nu idag sade han varför. ”Jag vill ha barn med dig, Helena. Ifall du lämnar mig så har jag någonting kvar av dig i mitt liv.” Det krossade mitt hjärta att höra det. Han är så inne i sitt eget just nu, hur vi ska göra, om vi ska flytta eller inte. Alldeles olycklig för att han inte kommer fram till något, för att han inte tycks kunna besluta något. Jag vill inte heller egentligen bo här men… det blir tight att flytta på två veckor, samla ihop allt vi har här och sätta ner det i en resväska eller på vinden. Det går, absolut, och jag vill gärna flytta. Skapa vårt eget se något nytt. Men… Det smartaste är kanske att göra det till våren istället. Stanna kvar här och tjäna lite pengar medan jag läser mitt första år som förskollärare.

Är det någon av er som ska läsa förskollärare på LTU? Jag är skitnervös över att åka dit ensam, hitta den där aulan och legitimera mig. Och sen då? Vad händer då? Åker man hem? Hittar man en vän? Får man ta med sig en vän? 25 år gammal och nervös för en sådan grej, men vad ska jag göra? Det är ju sant. Jag vägrar nollningen också. Jag är för introvert för det. För att festa, supa och göra bort mig inför andra. Det är verkligen inte min grej. Men klarar andra det borde jag också göra det.

Får ladda med ångesttablett. Jag gruvar mig redan. Jag gillar inte det okända. Nya. Det jag inte vet. När jag inte vet. Hur hittar jag? Jag dör. Kommer vara så sjukt mycket folk. Och jag har ingen aning om det är någon jag känner på förhand som ska läsa det. Avlägsen eller ej. Jaja, det får bli vad det blir. Åh jag tror jag vill flytta. Jag vill nog det. Jag vill det.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Carolina

    Jag har precis blivit färdig förskollärare och läste oxå på LTU. Dock distans, men kan varmt rekommendera utbildningen! Helt fantastisk. Och jag tror inte heller att du kommer ha några problem med att hitta vänner/klasskompisar, framtida förskollärare brukar vara vänliga och omhändertagande, hehe ;). Tänk på att du förmodligen inte är ensam i att känna dig vilsen! Tror det skulle gått galant om du väljer att plugga. Kramar!

    1. Vägen till ett +

      Hurra vad roligt att höra att utbildningen är bra! Skulle vara så himla kul att få en tjejkompis i samma stad som jag själv, det har jag saknat sedan vi flyttade hem till Sverige och valde att bosätta oss i en helt ny stad. Och jag har ju jobbat inom fsk i två år redan så jag tror att jag kanske har en liten fördel i kurserna… Jag har sett det mesta redan och längtar efter ny kunskap ? Ha en jättefin dag och tack för peppen, det behövde jag! ?

  2. Sara

    Jag blev färdig förskollärare i januari i år. Jag läste i Falun , det mesta på distans, ca 30 mil hemifrån. Minns så väl första gången jag 9kte upp och skulle hitta till den där salen där alla skulle ropas upp och man skulle följa strömmen hit och dit. Men de är sjukt proffsiga på universitetet,de liksom vet att det är många som inte känner varandra och har redan förberett aktiviteter så alla ska hitta någon att hänga med. Det kommer gå super! Läser ofta en alfonsbok för min stora tjej om man han ska börja skolan och hans pappa säger ”tänk vad många sjuåringar i vår stad och i hela landet som är nervösa och inte kan sov för att de börjar ettan imrogon…” det kommer gå bra, du kommer hitta vänner för livet!

    1. Vägen till ett +

      Tack för dina ord, nu känns det bättre. Det känns verkligen som att man är 13 igen och ska sätta sig på bussen för att börja sjuan i en helt ny skola. Gud vad nervös jag var då. Jag minns inte att det var lika nervöst på gymnasiet! Tack igen för dina ord, hoppas du får en härlig dag! ?

  3. Helena

    Som en som har varit på båda sidor av skolstarten: alla känner likadant, på ett eller annat sätt. Man behöver absolut inte vara med på nollningen, eller så väljer man att vara med på det som känns bra. Vänner hittar man alltid, det kommer naturligt när man jobbar tillsammans. Lycka till och glöm inte att andas! (Det funkade för mig ?)

    1. Vägen till ett +

      Tack snälla för dessa ord, det lugnade mig. Och jag är ju ingen frånstötande eremit så jag ser framemot att lära känna nya människor, det har jag saknat i mitt liv sedan vi flyttade hem till Sverige igen. Ha en fin dag Helena (med det fina namnet ?)! ?

stats