Hej kompisar,
idag skickade jag ett blombud till min mamma med nyheten om vilket kön vi väntar. Inte för att det på något sätt spelar roll, barnet kommer älskas och ges samma förutsättningar oavsett vad den har mellan benen, men för att det är en rolig grej. Och för att jag är ärkesämst på att hålla egna hemligheter för mig själv, ni vet, sådana där som man bara vill bita sig i läppen för att hålla inne. Jag vill skrika det till hela världen. Inte nog med att jag ska få bli mamma (det sjukaste någonsin), jag ska få bli det till en… Jag lovar att berätta snart. Nästa blombud levereras norrut imorgon till min pappa och syster med familj och efter det kan jag avslöja det här också. Mellan raderna är det säkert redan skrivet, jag har ingen tanke bakom inläggen jag gör utan jag ventilerar bara, skriver av mig, för att ha detta att gå tillbaka till i efterhand. Så jag kanske redan har råkats nämna det vilket inte är hela världen.
Det visade sig i alla fall att min magkänsla hade fel och som jag skrev här förra veckan – jag fick min livs största chock när läkaren sa att det var det andra könet än jag gått och trott i 19 veckor. Dock berättade James som nu är hos sina föräldrar i söder, att det så klart kan fela (och jag vet ju det också). Hans eget ultraljud till exempel; fanns inte en snopp så långt ögat kunde nå och ut kom en minikorv i alla fall. Så vi får se vad som ramlar ur mig där i vecka 39 någongång. Jag har ett till ultraljud (eller ja flera) i vecka 26 nästa gång och då ska vi fråga igen.
Annars då… Jag är lycklig över att känna så tydliga sparkar så pass ”tidigt” som jag gör. Bebisen är en riktig viking där inne. Herregud så den rör sig. Speciellt när jag ätit korv eller vitkål, haha! Då blir rörelserna galna. Gott eller hemskt är ju frågan… Jag siktar på det förstnämnda. Älskade lilla barn. Vad jag ser fram emot denna resa. Jag kan knappt fatta att det händer och får ibland lite lätt ångest över vad jag gett mig in på, liksom, det är bland det största man gör i livet och vi står mitt bland det, mitt i förvandlingen. Vecka 21 nu på fredag eller lördag, läkaren som gör ultraljuden säger ett datum och jag och James har stått kvar vid ägglossningsdatumet, och hamnar då en dag före läkarnas beräkningar. Det är i alla fall det häftigaste någonsin! Att få vara gravid! Tänk att jag skulle få möjlighet att bli det med en man som känns tusen procent rätt. Utan tvivel. Jag tackar livet varje dag för James och vår bebis!
Senaste kommentarer