Berör andlighet och spiritualitet.
Sån sjukt verklig dröm (astralresa?!) hände mig precis. Det var en lång dröm, hände så otroligt mycket i den och det är ofta så med mina drömmar att det handlar om någonting jag ska göra eller klara av. En uppgift av något slag. Hamnade på sjukhus av oklar anledning alldeles i slutet och var väldigt gravid. Tror jag typ hade fått missfall? Eller något.
Då kom en Förenade arabemiratisk kvinna ut i gången precis när jag förvillat bort de män som ville henne illa och ville att jag skulle komma in i hennes rum. Hon var också gravid men inte lika långt gången och jag var så ledsen för mitt förmodade missfall. Då gav hon mig två trasiga delar av en vinröd diskett med en slags spegelglas i mitten. ”Se in i djupet av den”, sade hon och jag gjorde det. Såg bilderna. De uråldriga svaren på det nötta pergamentpappret skriven i en tid som människan sedan länge glömt bort. Av icke mänskliga händer eller bläck. Så sade hon ”Nej, det är inte missfall. Inte för dig heller. Det var menat att vi skulle föda en son och en dotter samma år.” Och så log hon och jag gled iväg därifrån tappade greppet om drömmen och vaknade upp i min egen säng.
Så klart och tydligt och fast jag vaknat hör jag hennes lugna röst i mitt huvud.
Det var en dröm men ändå… Så mycket mer. Flum. Det får man tycka. Det tycker nästan jag. När jag var liten och hade dessa drömmar kunde jag göra allt för att försöka förstå dem. Skriva upp dem, reflektera, bearbeta, meditera, vakendrömma mig igenom dem i jakt på svar. Nu har jag lärt mig att vi inte får alla svar serverade. Vad är det för vits med det, det är ju bara vi själva som ska och bör förstå och kanske är anledningen inte klar än. Nu har jag skrivit upp det mest väsentliga och så får det mogna en stund.
Slut på andlighet och spiritualitet.
Idag är det rejält med plugg som gäller. Hjärnan och kroppen har fått vila så nu är det avokadomackor med örtsalt och grönt te som gäller och sedan plugg. Jag är ju…. TYDLIGEN… en periodare i mångt och mycket säger P. Någonstans inom mig vet jag att det är så men jag gillar det inte alls, haha! I alla fall är avokadomackor till frukost min nuvarande dille. Får se hur länge det håller i sig tills jag byter ut det mot något annat.
Vad gör man egentligen åt periodheten? Kan man sluta? Vänja om sig? Varför blir det ens så? Jag kan snöa in mig så totalt på vissa saker och sen gör jag dem aldrig mer när det gått ett tag. Samma med musik, träning, umgänge, Pinterest, övriga idéer… Jag har satt upp en gräns för mig själv att inte göra något förhastat utan vänta 7-14 dagar minst. Vill jag efter tre veckor fortfarande ha den där tröjan eller färga håret i en speciell nyans gör jag det, men ibland har jag redan hunnit glömma det och då var det tur att jag lät bli. Typ så. Fler som är såhär?
Jag är precis sådär, förutom att jag vet att jag aldrig klarar av att vänta 7-14 dagar. Ska något ske så ska det ske typ igår. Har ibland (oftast i perioder då jag är rätt låg) sjukt dåligt konsekvenstänk också, vilket leder till fula, sneda självklipptra frisyrer, sönderblekt hår, ommålad lägenhet…
Det är SÅ svårt att hålla sig! Jag försöker ändå medvetet bromsa mig själv. Förutom när jag städar, då kommer jag på massor av saker jag vill ha eller göra haha! Känner igen det där SÅ VÄL! ?