Jag fick precis min första ångestattack på hela sommaren. Nytt personligt rekord och jag är så stolt över det. Över att jag mått så bra. Över många saker egentligen. Vi kan börja där, då kanske ångesten slinker undan ju mer jag skriver, det brukar ju funka som en slags distraktion. Jag blev ju utbränd i maj 2016. Har inte jobbat heltid sedan dess, kortare perioder bara. Ibland blev, blir, jag hjärntrött och kan inte jobba. Det låser sig. Jag bara kan inte åka till jobbet. Magen brakar, fastän det är psykologiskt, huvudet fylls av ångest och strupen av illamående. Men vet ni. Nu i sommar… Jag är så stolt över mig själv, jag måste säga det högt och inte bara skriva det. Jag är stolt över mig själv. Andas ut, andas in. Jag är stolt över mig själv. För såhär är det… Jag fick ju ett sommarjobb inom detaljhandeln i början av juni. Eller två stycken rättare sagt. Den ena var med sovande jour. Långa pass, 10-17 timmar.
Och jag har inte varit sjukanmäld från ett enda jobbpass i sommar. På två månader. Jag har jobbat allt som jag skullat (kanske ett norrbottniskt ord haha), allt som stått på min schemarad. Jag har i och för sig haft en mild ångestattack på jobbet en gång och jag trodde att jag skulle kräkas men det gick över. Jag har vaknat med högt blodsocker, varit uttorkad och extremt illamående men jag har farit på jobbet och jag har gått hem när jag ska. För det är jag stolt. För det har jag aldrig gjort tidigare. Inte utan problem. Jag har inte orkat, kunnat, varit för hjärntrött, haft […]
Dörrklockan ringde. Älskade grandparents stod bakom dörren. Det blev att promenera runt Noliamässan, fika och äta gott. Så smart vi träffades försvann all ångest och det var bara leenden och långa, många kramar. Som jag älskar dem. ❤️ Och som de får mig att må bra. De vill inte alls att vi flyttar till Halmstad och jag förstår dem… Vi har ett alldeles särskilt band mellan oss, det har vi alltid haft och de är så glada över att vi bor någorlunda nära varandra. Det är jag med. Vi får se hur vi gör med flytt och så… Just nu lever jag på de två timmarna som vi fick umgås och ladda alla själens batterier till max. Och på min nya, härliga ullkappa som nog inte kommer att användas förrän hösten på riktigt smyger sig på.
Senaste kommentarer