May the wind be at your back
Tänk den där känslan… När man sitter där på toalocket, eller öppnar badrumsdörren efter att ha vandrat runt i huset i två minuter medan tankarna snurrat och pulsen dunkat i bröstet och halsen. Otåligt fram och tillbaka genom vardagsrummet medan Rationaliteten säger ”ta det lugnt, du är inte gravid, sitt ner i båten” medan något annat, den där djupliggande vissheten, bara ”jooo det är du, det är klart att du är.” Och så öppnar man badrumsdörren… slänger ett öga på testet som ligger där medan andetagen hålls inne.
…Så är det ett stort, fett plus där. Så tydligt att det inte går att missa ens om man vore död. En smajlis, veckor, ett plus eller ett streck extra, finns flera typer av graviditetstest där ute. Och pulsen fullständigt exploderar i hela kroppen. Värmevallningen från ingenstans sköljer över en. Andetagen hävs ut genom snäva luftrör och tårarna rinner över kanten. Orden som kommer ut ur munnen går inte att tyda och fingrarna sluter sig om den vita staven för att titta närmare. För att liksom zooma in. Drömmer jag? Är det sant?
Jag undrar hur jag skulle reagera. Första gången låg testet på golvet framför mig och medan urinet sögs upp kom plusset, det väntade inte några två minuter där inte. Jag stirrade på det och började gråta av glädje. Av att det kändes läskigt. Av att jag var gravid, något som jag redan anat.
Jag undrar hur jag skulle reagera nu.
Jag undrar hur det skulle kännas inom mig. Tänk… att plussa på nyårsmorgonen. Veta att det är det absolut sista man gör 2018. Att allt man gjorde under året som gått har lett fram till denna stund. Det lilla, starka plusset. Ett nytt liv. Och när man ser nyårsraketerna spraka över himlen… krama hans hand lite extra och veta att inom sig vilar ett embryo, bara någon millimeter stor. Hans barn. Mitt barn. Vårt barn. Se varandra i ögonen medan 2018 glider in i 2019…. och veta att allt är precis så som det ska vara. Så som det var menat att vara. Att 2019 blir året vårt barn för första gången i dess existens drar in ny luft i sin nya lungor och skriker för allt vad han är värd. Hej, här är jag, jag är här nu. Jag är äntligen här.
I er trygga famn.
Mamma och pappa.
Jag finns här. Nu. Idag. Och alla dagar ni ska leva, ska vi leva tillsammans.