Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

May I hold you as you fall to sleep

Publicerad,

Mensen är nog snart här. Molar lite. Ont i brösten. Svullen om magen. Inte mitt vackraste jag, ni vet? Borde vara glad för Jessica Lagergren som precis plussat men det är jag inte. Jag sitter här för mig själv och tjurar undrar varför det inte kan hända mig önskar jag kunde rikta all min glädje på fröet som gror i hennes livmoder och snön bara faller. Snön fortsatte att falla. Jag tycker det är roligt att hon är gravid men det svider i min själ, jag vill ju också, och i min självcentrerade enfald kan jag inte vara glad för hennes skull eller för någon av de andra tjejerna som går ut offentligt på Instagram. Jag grinar ihop istället. Varför dem. Jag glädjs med dem, men jag är inte glad. Och det får vara så. Jag önskar dem ingen olycka. Jag önskar dem allt det här. Vet att de är värda det, vet att de jobbat hårt för det. De har viljan, , pengarna, förutsättningarna. Jag hyr ett hus som knappt har en möbel som är min. Jag studerar. Och en bebis hade ändå inte kunnat vara mer välkommen ändå.

Dag 28 idag. Beräknad bim. Kommer vakna med mens imorgon och så är det med det. Ännu en månad. Ännu lite mer tid. Det har gått tio månader sedan J sade att hon var gravid. P:s syster. Tio månader sen jag trodde att jag också var det. Sen fick jag mens och fortsatte att få mens månad efter månad efter månad.

Det är inte hela världen. Inte allt jag bryr mig om. Men ändå känner jag mig för ett ögonblick som skit precis när mensen kommer. Sen repar jag mig, höjer huvudet och går vidare. Men tanken lämnar ju aldrig riktigt mitt huvud. Och nu hoppas jag att vi. Prickade in den. Ägglossningen. Och att allt klaffade där inne. Att jag också bär på ett frö. Men det gör jag inte. Inte den här månaden heller.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *