Min familj

Vi njuter och har det bra. Kom till huset igår kväll, tog ett varv runt stan innan vi åkte och handlade middagsmat som vi lagade tillsammans. På grund av att vi jobbar olika tider äter vi sällan middag ihop och det är trist, för jag älskar att sitta ner i slutet av dagen och prata om dagen som varit, som ett sätt att fånga upp varandra och varandras upplevelser och tankar.

Jessica Lagergren skrev en gång i sin blogg att hon avbryter folk som vill berätta om något de drömt för att det är tråkigt att lyssna på och saknar logik. Blondinbella skriver att hon inte lägger tid på småprat utan vill ha resultat med en gång, avbryter till och med sin pojkvän om han berättar nåt hon inte tycker är intressant. Vad är det för liv? Varför gör man så, varför är man så uppblåst och egoistisk?

Det är ens familj liksom. Jag skulle aldrig säga till P att han får vara tyst, jag orkar inte höra, därför att jag är intresserad av vad han har att säga, oavsett vad det handlar om. Samma som han gör för mig. Allt är inte jordens mest fängslade ämnen men om personen tar upp det är det antagligen viktigt att det vädras och pratas om. P är aldrig tråkig. Inte i mjukisbyxor en hel dag, inte rännande runt stan. Vi garvar åt varandras drömmar. Kramas och visar närhet hela tiden, omedvetet som medvetet. Vi hör ihop. Vi dras topp varandra. I sömnen och när vi är vakna. Kanske har det att göra med att vi är själsfränder som äntligen mötts efter tusen år isär. Vi har hittat hem och vi fungerar inte lika bra när vi inte får vara med varandra.

Det finns mycket jag kan skriva, men jag väljer att stoppa där, det är ännu tidig morgon när jag författar det här och vi glömde båda två att stänga av alarmet i morse. Så det ringde både fem och sju, däremellan hostade jag massor och nu har jag ont i bihålorna eller begynnande migrän, oklart vilket än. Så jag sjunker tillbaka under täckena en liten stund till innan vi åker till sommarhuset för lunch och familjehäng.