Vägen till

Dag 8 i cykeln nu och inga känningar av någon för tidig ägglossning. Kroppen hamnade lite i olag efter missfallet men förhoppningsvis börjar det stabilisera sig nu. Att jag ännu inte har fått ägglossning är ett bra tecken! Nu har jag dock lugnat mig litegrann med den värsta längtan, det är sådär, det går i omgångar. Vissa perioder längtar jag så mycket så det gör ont och vissa perioder är det inte alls särskilt mycket som lockar med en svinkall februarikväll där två av tre barn spyr till höger och vänster, pappan jobbar sent och jag med min emetofobi håller på att gå upp i atomer…

Haha, det är det väl ingen som längtar efter, men oundvikligt när man bor här i Sverige och vägrar gå ut med barnen för att det är ”så kallt, de fryser väl”…. Barn överlevde för fan på fyrtiotalet i dragiga gamla lador genom smällkalla vintrar utan PoP och lager på lager (nästan alla i alla fall) så nog överlever dagens samhällscurlade tramsdalt en halvtimme i femton minusgrader, kan man tycka. Man blir ju jormisk själv av att bara sitta inne i en hel dag och vi bor ju faktiskt där vi bor. Vi har valt att bo här, genom alla våra fyra årstider. Det är bara att göra det bästa man kan av det hela då. Och frisk luft är bra luft!

Jag befinner mig nu någonstans mitt mellan faserna ”Jag tror vi väntar i ett par år” och ”Befrukta mig nuuuu” men skydd har vi ju inte och händer det så händer det, men det har ni ju hört mig säga flera gånger vid det här laget.

Jag är rätt lugn och harmonisk i kroppen. Det nya jobbet gör under för hjärnan; helgen med vänner och familj likaså. Jag känner mig utvilad, frisk från vad än det var jag hade, allergi eller förkylning, och ska och träna om en liten stund, handla ingredienser till en vegetarisk lasagne och hämta nya sensorer. Spjäla mina ärtplantor som växer rekordfort och fortsätta läsa på om de varor vi marknadsför på jobbet.

På riktigt, jag sådde nya rädisor och gurkor i onsdags förra veckan och nu är det minst fem cm höga! Mina skrivarfingrar måste ha fyllts med växtnäring och fairy dust för gudars vad det växer. This is now. En mening som föddes i mitt huvud här om dagen och som stannade kvar. Allt det här, precis det jag gör just nu – this is now. Och detta nu. Nuet. Det varar nu, för en sekund, och denna stund kommer aldrig igen.