Vecka 34: I feel so invincible, I’m a sculpture made of clay
Sommarlov! Världens världens bästa känsla. Häggen blommar, solen skiner, temperaturen är lätt gåshudsskapande men det bryr vi oss inte om, för är det sommarlov och examen så går man i skjorta eller klänning och insuper livet, glädjen och andas ut efter läsåret som varit. Vi har just avslutat vårt andra år på universitetet, de sista uppgifterna är inlämnade med 9 timmar till godo.
Vecka 34 är här. Regnet stod som spön i backen igår och allt doftade sommar och förväntningar. In Flames har just släppt en ny version av sin gamla Clayman och den är riktigt, riktigt bra. Går på repeat här hemma och vår lilla hårdrocksbebis sparkar extra hårt då. Jag njuter av de sista veckorna på graviditeten (känns så sjukt att skriva ”de sista veckorna” då det känns som att vi plussade för typ två månader sedan), BB-väskan är packad och magen börjar bli riktigt tung och otymplig med svårigheter att byta position i sängen och att böja sig ner. Promenader går i pingvintakt men ändå orkar jag mer än tidigare och får inte lika ont i fogarna längre, bara om jag promenerat extra långt någon dag och då känns det i höfterna och mellan benen resten av dagen.
Jag är mer stabil i psyket än jag någonsin varit och går liksom runt med någon sorts ”urkraft” och känner livet i mig på ett sätt som aldrig förr. Jag är nöjd. Jag vet inte hur jag annars kan beskriva det mer än att den där känslan finns i hela min kropp och gör mig avslappnad, nöjd och glad, trots att jag också har mindre sköna graviditetsåkommor så som uppstötningar och ont i ryggen. Har inte haft panikångest på många månader heller, är så så glad över det!
Mitt blodsockervärde är också väldigt bra nu, har inte behövt höja mina doser på flera veckor nu, snarare långsamt sänka. När jag blev gravid hade jag 12 enheter i långtidsverkande varje dag och det hann upp på 32 enheter innan jag nu kunnat sänka till 28-29. Frukostvärdet steg alltid oavsett vad jag åt men har de senaste veckorna hållit sig på friska värden så det ska bli intressant att se vad mitt långtidsvärde ligger på när jag går till specmödra på onsdag. Ultraljud, ctg och kontroll av tapp väntas, sedan ska vi till vår vanliga barnmorska dagen därpå.
Jag blev och blir lite nervös när hon sade att jag nog har fött innan hon kommer tillbaka från semestern, som hon går på nu till veckan. Tre veckor ska hon vara borta och då är vi i vecka 38-39 när hon kommit tillbaka. Jag vet att det är ovanligare att förstföderskor föder tidigare, men i vår ena gravidgrupp är det tusen medlemmar och allt mellan himmel och jord kan och har hänt. Någon födde spontant i vecka 28, någon kände av oregelbundna värkar/molande mensvärk och väntade till nästa dag med att åka in på kontroll då det inte gjorde särskilt ont. Två timmar efter att hon kom in föddes hennes tvillingar. Så var det med den latensfasen och förberedelsen. Någon annans slempropp gick och någons vatten forsade ut i vecka 33.
Sjukt att tänka på ändå då vi alla är i ungefär samma veckor (33-37) med BF i juli. Jag slipper ju gå över två veckor i alla fall och det är skönt. Om inte förlossningen startat av sig själv så blir jag igångsatt i anslutning till BF. Min önskan är att bebisen själv känner när han vill komma ut och kommer när han är redo. Jag ska passa på att köpa det sista i bebisväg nu, muslinfiltar och en gallerfilt till barnvagnen. Ser fram emot de kommande veckorna samtidigt som jag njuter av dagarna och rörelserna inifrån.