Logga in | Skapa konto
Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Profile Avatar
Instagram

Vecka 26: Saltbrist och små fötter på insidan

Publicerad,
Vardag

Puuuhhh äntligen är illamåendet över. Jag vaknade illamående i morse (på rygg…) och har varit det hela dagen med kulmen runt femtiden, herregud jag trodde verkligen att jag skulle behöva… ni vet. Usch. Tänkte en tanke att jag ve och fasa blivit smittad under gårdagens snabbhandling. Tänkte en annan tanke att jag ju brukar må såhär ibland. Efter några fler mentala överblickar över dagen som varit kunde jag dock konstatera att det berodde på elektrolytrubbning som är ett välkänt fenomen i min värld. Så jag drack en tesked eller munfull Resorb under 45 minuter, sakta men säkert och under många djupa andetag och sen mådde jag så otroligt mycket bättre. Fortsatte att dricka vatten och äta korvmackor med extra salt, oliver och extrasaltad leverpastej… och mående blev ännu lite bättre.

Imorgon ska jag se till att hålla koll på saltbalansen ordentligt. Äta en stadigare frukost och få i mig rejält med vatten. Blir så lätt uttorkad nu mera. Livmodern suger i sig blod och fostervattnet byts hela tiden ut så jag försöker hänga med så gott jag kan med vattenflaskan alltid nära till hands. Veckorna rullar förbi och jag stannar upp flera gånger per dag bara för att jag vill njuta av stunden. Av sparkarna. Av förväntningarna. Av känslan av hennes små fötter under min hud. På fredag är det dags för tillväxtultraljud och jag hoppas att allting ser bra ut. Hon har sparkat på friskt hela dagen, det är otroligt vad mycket starkare de blivit sedan jag kände de allra första i vecka 18 (17+1). Att nu få se henne igen, efter nästan sju veckor, och kanske kanske även i 3D… åh vad jag längtar och är nervös. Måtte allt vara bra med den lilla. ❤️

Imorgon ska vi storstäda sovrummet inför leveransen av vår nya möbel. Jag får ÄNTLIGEN den byrå jag velat ha sen i oktober. Äntligen kan jag packa upp alla bebisens kläder, lägga ner dem i rätt låda och tänka och drömma om när hon ska få använda dem. Alla små söta bodys. Alla sparkdräkter. Frottéstrumpor, muslinfiltar, små solhattar och mjuka tyger. Åhhhh imorgon hämtar vi den!!!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *