Överjordisk träningsvärk
Idag var det egentligen en lektion på schemat men jag skrev vid halv sju till mina samåkare att jag stannar hemma, och somnade om. Stenhårt pass igår på gymnastiken, sen avsluta med FYS och kom hem först vid 22. Duscha, äta, ner i säng och jag låg bara och vred på mig i timmar; inte det minsta trött. Sen upp klockan sex och jag kände bara nope, nix, nej. Nästa gång jag vaknade hade resterande studiegruppskompisar skrivit 28 meddelanden tillsammans och droppat av en efter en. Igår kväll skulle alla åka in till LTU – och så slutade det med att ingen gjorde det, haha.
Jag hann vara vaken i två och en halv minut så ringde min förskollärande moder och ba ”KAN DU JOBBA DET ÄR KAOZZZ, JAG KOMMER OM 20” och jag ba oh lord och åkte iväg på mitt första jobbpass för året och terminen. Så det var ändå en mening med att jag sade bort lektionen. Jag fick jobba och stötta upp verksamheten och sen dratta i säng när jag kom hem med överjordisk träningsvärk på de mest udda av ställen (utsida rumpa, insida underrumpa). Puuuuh. Tillåt mig att andas ett långt, långt, lååångt andetag.
Min livmoder är död också för den här cykeln. Typ. Tyvärr. Åhhh. Den säger inte ett knyst. Beter sig precis på samma sätt som alla de andra niohundra årsdecennier som jag inte varit gravid. Dock drömde jag att jag var gravid, en sån där riktigt stark och tydlig dröm, och så skrek jag på P då jag fick damp på honom när han vägrade komma hem för att öppna sitt, mitt, paket som jag kämpat för att köpa loss till honom och nu äntligen lyckats. I drömmen alltså. Riktigt fet PMS. Nu är jag så trött så jag smäller av. Ska försöka läsa lite mer i en av böckerna till kursen och invänta P. Hann ju knappt kramas imorse innan jobbet kallade. Men nuuuu så!