Gravid i vecka: 6

Jag gick in i vecka 6 idag enligt alla appar. Jag trodde det var imorgon. Hjärtat på lille bebisen började enligt beräkningar slå igår. Älskade lilla hjärtat, må du slå dig frisk och stark tills du är redo att födas i december.

Min sambo lever fortfarande i förnekelse. Det gick så fort allting. Från att han sade att han ville försöka på riktigt tills jag blev gravid gick det typ… 10 dagar. Och han trodde det skulle dröja ett par månader i alla fall. Klart jag förstår att det är en livsomvälvande händelse för honom också. Det är okej att inte bli sprudlande glad direkt. Han är ju fast i sitt eget huvud och ältar saker till förbannelse, så där någonstans sitter han nu. Jag har bett honom berätta åt en av sina närmaste kompisar men han vet inte vad han ska säga. ”Säg att Helena är gravid, så löser sig resten”, sade jag.

Det är ju det som är hans problem. Han ventilerar inte med någon. Han ältar saker helt för sig själv och får således inga nya reflektioner utan genomlever samma skit hela tiden och kommer absolut ingen vart. Men han kommer runt det. Det vet jag. Och han säger att det kommer bli bra. Han tar på sig mer jobb, pratar högt om vilken vägg vi ska använda för att fota av magen på… men det har liksom inte sjunkit in hos honom än. Gud, knappt det har det för mig ens. Det är inte så konstigt att man känner tusen olika saker i en situation som den här. Alla appar säger det, alltså måste der vara sant ?

Idag ska jag gå till biblioteket och låna lite bebisböcker. Sitta och läsa dem istället för att scrolla sönder alla appar, haha. Vi har redan gjort en BF December-grupp på Facebook. För det blir då den föds, lilla hjärtat. Alldeles i början av december. Min lillasyster fyller år den sjätte. Tänk vilken present. Hon har längtat så mycket efter att jag ska bli gravid. Jag ser så väldigt mycket fram emot att få skicka den där nappen till henne. Se hennes reaktion.

Gårdagens plus, ej mitt första men sååå skönt att se att det är ännu starkare än det jag tog i helgen.