Fan också

Skit.

Skit är vad det är.

Ägglossningsflytningar. Molande värk i magen. Djurisk sexlust. Som att jag MÅSTE ha sex nuuuu. Nu. Det finns inget annat. Sex. Nu. På momangen. Jag lustar efter P och jag visade det, sade det, men han var inte sugen.

Jag sade ”jo snälla” och hånglade ner honom. Efter en minut gick han iväg. Suckade. Som att hela världen gått sönder. Lade sig i soffan och tjurade. Sket i träningen. Stickade världens offerkofta och bredde den över sig medan han fortsatte sucka. När jag vaknade efter en timmes tupplur låg han kvar och suckade. Jag tände lyset då han låg i mörker. Då knep han ihop ögonen som att det var världens undergång, lade ner telefonen och fortsatte knipa och sucka som att det inte fanns någon luft kvar i huset. ?

Och ignorerade mig FULLSTÄNDIGT. Totalt. Helt jävla totalt. Jag skiter i honom. Ge mig snopp och sen kan vi gå åt skilda håll. Jag skiter i honom bara jag får ha sex (lusten och behovet är SÅ starkt). Nu gick han till gymmet i alla fall utan att se på mig utan att säga något. När han kommer tillbaka och vi haft sex tänker jag inte krypa. Inte be. Inte säga ett endaste ord. Cold as ice ska jag vara.

Han blir så fruktansvärt offerkoftig när jag säger detta men jag vill ha en man. Är det så svårt att vara? Då svarar han alltid tillbaka med att ”jaha så jag ska tvinga in dig i köket?!” som att det är det jag menar med en riktig man?! Hahaha. Åhhh ibland är jag kär i honom och ibland hatar jag att jag älskar honom. Hade jag inte haft eller ska ha ägglossning alldeles alldeles på någon timme så hade jag lämnat honom (för natten). Idiot. Idiot är vad han är. Och kommer undan med det därför ett han är man. Fan vad jag hatar sånt.

Fan vad jag hatar att han blev offerkoftig precis vid den kritiska perioden. Fan. Fan. Fan. Får jag inte sex idag… Eller imorgon bitti… Faaaaan.