Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

CD25: Det här är verkligen så konstigt

Publicerad,

För två dagar sedan, på förmodad ÄL+7, vaknade jag med mensvärk, av mensvärken. Tänkte att fasen vad ont, trodde jag fått mens då det kändes som det men det var inte det. Bara flytningar, hehe. Lade mig på mage istället för på rygg och sträckte ut benen och det drog till i hela magen – det engelska ordet ”pinched” passar bra in här. Vad heter det på svenska? Nöp? Det nöp liksom. Sedan gick värken över och jag somnade om. Hade inte mer ont förrän igår eftermiddag i bilen på väg hem från skolan. Trodde jag fått mens IGEN i morse men det var bara rejäla flytningar där också efter världens vildaste, make no sense-drömmar. Magen bubblar och jag fiser mer än vanligt och har inte ätit något annorlunda…

Och nu har jag haft… Hur ska jag förklara det. Livmodern känns TUNG. Förstår ni vad jag menar, hur jag menar? Det känns som att jag ska släppa mig fast med livmodern och inte med röven, haha. Jag har mensvärk men det är inte den där mensiga mensvärken utan… Jag vet inte. Den är bara tung. Känns tung. Jag gick till gymmet imorse men fick vända då jag började må illa, kom från ingenstans och försvann lika fort. De senaste två kvällarna har jag varit täppt i näsan men inga andra förkylningssymptom men strunt i det, det som är mest in my face är mensvärken och niagarafallet av flytningar. Den känns inte som den brukar!

Jag är verkligen helt nollställd i huvudet. Det spelar ingen roll vad testerna visar. Får jag mens får jag mens och kör igång nästa månad det är faktiskt helt jätteokej. Och ändå har tankarna svept över mig minst tio gånger. ”Jag är gravid”, från ingenstans när jag är mitt uppe i att tänka på kontoret eller klassfesten eller vad vi ska äta till middag eller när jag skalar en morot. Hur sjukt?

Tog ett testa tidigt test imorse och det var lika blankt som vårt nyskurade sovrumsgolv. Jag vet att det är alldeles för tidigt och skäms för att säga att jag inte har BIM förrän om fem-sex dagar. Nu ska jag inte testa mig förrän måndag eller tisdag om jag inte fått mens tills dess. Det känns som att den ska komma NÄR SOM HELST. Känner efter hela tiden men än så länge är det bara… massa glidiga flytningar som inte trådar sig och en hel del av dem. Inte ägglossning vad jag vet. Inte mens heller. Och de luktar inte som de brukar. Inte dåligt eller surt eller illa… bara… annorlunda. Varför kan inte hjärnan make sense of this?

Vad gör jag om det mitt vad det är en dag visar två streck? Ett plus? Äntligen? Vad gör man? Jag kommer ta alla test jag äger och den köpa ett digitalt bara för att få se det svart på vitt. Tänk om. Täääänk om. Okej nu släpper jag det. BIM om ca en vecka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *