Den som väntar får se (och väntar alltid så jäkla länge)
Första gången vi verkligen smackar in det perfekt och min hjärna fullkomligt bränner ut sig själv med att tänka på det. Le åt det. Glädjefnittra åt det. Åt P’s skämtsamma livskris (han är mest glad och säger sig vänta nervöst i fjorton dagar nu på att se om det tog sig). Vilken grej. Hur mycket han växt på bara ett par månader, min älskade vän.
Vi lever om 2013 ännu en gång. Där när vi hade sex under min ägglossning på kvällen och på morgonen som följde och vi gick och väntade i två veckor på det jag snabbt förstod var sant. Står jag här i köket och äter kokta ägg med ketchup på behöver vi inte fundera längre. Då vet vi. Det hände. Det blev. Jag känner mig stadigare på foten nu. Stadigare i mig själv. I oss. I ett sådant besked. Inte i att bli mamma. HJÄLP. Men… liksom ändå redo för äventyret.
Och ändå har jag hunnit tänka på eventuellt BF som blir på ett väldigt otajmat tillfälle. Skolstarten. Usch. Jag har hunnit räkna ut att jag kommer må ruskigt illa under min fem veckor långa praktik i februari. Usch. Och vi alla vet ju att jag FASAR för att kräkas. Jag tänker på träningen. Att jag mister min plats i laget så snart jag blir gravid. Jag får inte träna gymnastik om jag är med barn. Jag som just börjat och älskar det och utvecklas vansinnigt bra, så bra att jag själv och tränarna häpnar (lite stolt över det får man faktiskt vara!). Inga hjulningar eller rondater med ett liv i magen… Ingen tävling för mig i mars. Bänksittande… Medan magen växer.
Gud. Jag hör ju hur jag låter och det här är så typiskt mig. Gör upp scenarion som inte ens finns än. Garderar mig för alla möjliga framtider. Det har jag alltid gjort. Alla möjliga vägval. Sedan kommer Livet och styr in en på något helt annat håll man inte ens tagit med i beräkningarna. Jag är inte så naiv så jag faktiskt tror att det blir en bebis på första fullträffen när man är 25 år. 18, visst, 19, det kan jag köpa utan att blinka. Men 25…?
Vi får se. Jag ska köpa ett testa tidigt-test och checka läget den nionde januari. ÄL +12 med tanke på att jag 2013 fick ett superplus på ÄL +14 (men negativt på ÄL +10). Fylla mina dagar med allt som inte är gravidrelaterat samtidigt som jag håller blodsockret så bra jag bara kan och äter så bra jag bara kan. Köpte spirulina idag. Imorgon blir det ekologisk mangosmoothie med algextrakt och havremjölk. Hallon. Massa hallon från trädgården. Lite mellandåligt för blodsockret, men jag kan behöva boosten. Inget mer gravidprat förrän den nionde januari. Och så är det med det!