Vecka 26: Vena cava
Hörni, det här med vena cava. Någon fler som haft problem med detta? Vena cava är namnet på själva venen som löper längs ryggraden, och enkelt beskrivet upplever man svårigheter att andas, ökad hjärtfrekvens, svettningar, darrningar, man kan få ångest, illamående och yrsel. Det beror på att när man som gravid i andra eller tredje trimestern ligger på rygg, trycker bebisen på venen som löper längs ryggraden som transporterar syrefattigt blod. Den kan då inte göra sitt jobb ordentligt. Hjärnan får inte nog med blod och går det tillräckligt lång tid utan att man byter position så kan man svimma.
Jag har gått från att kunna sova i typ nio olika ställningar till att nu ha höger och vänster sida i madrassen och vaknar ibland av att jag ligger på rygg. Då mår jag väldigt illa och blir yr för ett par minuter och det är inte en angenäm känsla. Igår kväll låg jag och James och pratade i sängen innan läggdags med mitt huvud på hans bröstkorg och ryggen i madrassen. Efter en stund blev jag så yr så jag tänkte att jag var salongsberusad. Fick ligga och andas bredvid honom i en god halvtimme innan allt var återställt.
Nu får jag passa mig när jag ligger på rygg. Tar och bullar upp med en mjukare kudde under så att jag ligger mer på ena höften och slipper besvären, men ibland rullar jag över ändå och då är illamåendet tillbaka.
Nu är jag i vecka 26 och det är inte så konstigt att det blivit tyngre och tyngre. Bebisen tar mer plats för varje dag och växer nu otroligt fort. På bara sex veckor kommer bebisen att ha ökat ett helt kilo i kroppsvikt. Det går undan nu! Jag njuter av sparkarna, av känslan av att varje dag skapa något fantastiskt och unikt och ser så mycket fram emot juli när lillan föds. Om bara viruset kunde försvinna från jordens yta och saker och ting kunde återgå till det normala skulle allt vara perfekt. Men vi får ta det för vad det är och göra det bästa av situationen.
Nu ska jag mysa upp mig bredvid James (stora sked för venens skull) och somna med min kind mot hans rygg. Hans stora, fina fantastiska rygg. Min klippa. Mitt allt. Han som helade mitt hjärta. Och mellan oss, nära nära men ändå i en annan… värld, känna sparkarna och rörelserna från vår efterlängtade dotter som ännu inte är född.