Vecka 23: Positiv betingning
Då jag var så trött igår när jag skrev inlägget glömde jag helt bort att skriva ner två övriga symptom: den enorma kissnödigheten och den ökade tröttheten. Jag har seriöst fått kissa typ… elva gånger idag! Ibland är det på grund av tryck från bebisen då hon lägger sig långt ner eller något. Gick en promenad idag och höll mig nära hemmet då jag visste att jag snart skulle bli det igen och då är det inte vänta i tjugo minuter som gäller utan att gå direkt nu på en gång. Vecka 23 som sagt, detta har pågått i ett par dagar och är nytt för den senaste veckan.
Angående tröttheten så blir jag sjukt kvällstrött nu, redan vid 18-19 börjar jag känna att det snart borde vara dags att gå och lägga sig. Ändå är jag inte lika golvad som under graviditetens första tre månader och det är skönt! Blir intressant att höra vad testerna visar på fredag när vi ska tillbaka till barnmorskan för mätning av magen, lyssna på hjärtljuden och ta blodprover. Jag är så nyfiken på järnet, om det gått upp något nu när jag varit så ihärdig med blutsaften…
Jag tuggade ju så mycket tuggummi under graviditetens början då jag mådde så illa att jag under en period ville kräkas bara jag kände lukten av mint. Jag hade omedvetet betingat ett beteende, kopplat ihop mintsmak med illamående och kräkningar. Kunde inte borsta tänderna med vanlig tandkräm, tugga tuggummi, fluxa eller ha mynta i maten. Så häftigt hur hjärnan fungerar! Sen läste jag boken ”Lyft dig och andra”, om hur man kan ändra sitt tankemönster på tre månader. Lämna gamla invanda hjulspår och allt det där. Boken blev en ögonöppnare och nämnde också det här med triggers och betingning. Så jag började snart att tänka, varje gång jag borstade tänderna med en mild mintsmakande tandkräm: ”Jag borstar tänderna för att jag mår bra av det och för att det smakar så gott” och det är först nu i vecka 23 som jag klarar av vår vanliga tandkräm igen utan att vilja kräkas.
Jag gör samma sak med blutsaften. Den smakar ärligt talat inget vidare men jag har valt att helt bortse från det. Lura och styra om hjärnan till någonting bra och positivt. Så varje gång jag häller upp mina 20 milliliter och sveper dessa tänker jag: ”Mmm vad gott, nu mår jag bra i kroppen” – allt för att inte trigga ett negativt beteende/insikt att blutsaft är det äckligaste som finns i världen. Detta är vetenskapligt bevisat att fungera, så ni som behöver vetenskapliga bevis innan ni provar, nu vet ni.
När jag mår illa tänker jag: ”Jag mår lite illa just nu och det är okej, illamåendet kommer snart försvinna.” Illamåendet äger mig inte längre. Har mig inte fången på samma sätt. Jag grips inte längre av panik när det slår till. 9 gånger av 10 lyckas jag behålla lugnet och kan limitera min sängvila till en kvart istället för flera timmar, och det medan jag krigade mot mig själv på insidan. Nu… accepterar jag. I surrender. Jag låter vågen komma. Lägger ingen vikt vid den. Jag ser den, men jag låter den inte svälja mig. ”Illamåendet kommer försvinna när den är klar.” Jag inbillar mig att det fungerar och fortsätter på samma spår med positiv betingning gällande det, tandkrämen och blutsaften. Jag är inte riktigt sugen på att tugga tuggummin igen, det är nästa grej, men tandborstningen går äntligen bra igen och både jag, mina tänder och förhoppningsvis mina tandläkare är väldigt glada för det.
Ha det fint så hörs vi snart igen ?