Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Nu släpper jag det

Publicerad,

Ägglossning eller knasig mens utan mens? Har såååån konstant mensvärk, den kommer och går men den är liksom alltid där. Vad tusan beror det på? Flytningarna typ regnar ner. Brösten gör vrålont. Jag får finnar finnar finnar så här mycket finnar har jag sällan haft inte på samma gång inte någonsin. Huden är så fet i ansiktet också. Ser mig i spegeln och tänker vem tusan är det där. Vill gråta och känner inte igen mig själv. Inte ätit något annorlunda. Uppe nere i pannan på sidan av pannan under läppen under näsan. Nej svinkoppor är det inte bara vanliga finnar och bara vanlig mensvärk. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid eller drabbats av plötslig mittelschmertz. Är så väldigt gråtmild också, blödig. Klimakteriet? What the fuck’s happening?

Var precis på AW med fina nya vänner från klassen, fyra stycken totalt och vi satt i fem timmar och bara pratade, skrattade och fikade. Ville gråta för hur tacksam jag kände mig, hur kul det var och hur skönt det var med vännerhäng. Vi pratade om allt. Menskoppar, graviditeter, förlossningar, skolan, klasskompisar, sociala diagnoser, psykopater, psykologi, resor, drömmar, vårt blivande yrke… Och nu vill jag bara gråta för att jag så gärna önskar att mensen kunde komma så jag slipper må såhär. Som att hormonerna är i verklig obalans och att kroppen inte vet åt vilket håll det barkar. Jag ska försöka släppa det här helt och hållet. Det får bli vad det blir. För förr eller senare kommer jag veta. Hellre förr än senare men man kan inte få allt.

Jag hoppas det släpper snart vad än det är som händer i kroppen. Vill ju veta om jag kan börja äta rosenrot igen för jag saknar den där extra växeln jag brukar få av den. Har ju börjat dricka kaffe på morgnarna istället. Det är lite långsökt och jag ska inte ens försöka hitta paralleller mellan det och mina finnar exempelvis, vad skulle det ha för samband liksom? Åh fan nu skiter jag i det här. Vi hörs av när vi hörs av. På måndag slösar jag tid och skattepengar och ringer till barnmorskan för att höra vad jag ska göra med den här sabla mensvärken och vad den beror på. För såhär brukar jag inte må.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *