Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3
Så negativt att det inte ens går att låtsas att det finns något extra streck där. Såhär ogravid har jag nog aldrig varit för testerna visar emellanåt spök eller en antydan till streck, i alla fall i mitt huvud men inte nu. Nu är det heldött. Och livmodern är tyst. Förbereder sig. Nä man ska inte ge upp förrän mensen är kommen men jag KÄNNER mig inte gravid. Den där vetskapen, lilla men ack så starka, saknas. Så jag väntar in tant röd då.
