Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Is that all right with you

Publicerad,

 

Jag tittar på formbilden igen. Blir imponerad av mig själv, om man nu ens får säga så. Men det blir jag ju. Jag går inte runt och viftar med bilden på plattan och säger kolla vad grym jag är, jag drar inte fram kortet under rasterna och bara ser ni mina sexiga muskler. Haha. Men jag ger mig själv en sån där mental high five jag nämnde i förra inlägget. Jag har kört på samma övningar med några mindre variationer sedan i mars med uppehåll under hela juli månad och tänkte nu i duschen att jag kanske borde ändra på saker och ting. Äta mer strukturerat. Byta övningar. Men å andra sidan har det ju fungerat så här långt och jag både ser och känner framsteg mellan mars och september. Jag har inget direkt mål med träningen mer än att må bra och må bra gör jag när jag får träna. Jag håller dock fortfarande fast vid att jag vill lyfta hundra kilo i mark av ingen anledning alls, mer än att det är kick ass att ha klarat av.

Sen skulle jag gärna vila gå en kurs i självförsvar så jag kan bli ännu mer kick ass. P har försökt lära mig men jag börjar bara skratta för det blir så banalt när han vräker mig i mattan genom att vicka på lillfingret. Jag blir så full i skratt så jag inte kan fokusera, och då blir han irriterad för det är viktiga saker att kunna. Jag vet ju det, men jag tycker att han är så sexig när han försöker lära mig det och så får jag känna hans muskler röra sig och då blir jag attraherad av honom big time och kan inte heller fokusera på annat än just de där musklerna, hans doft, hans fokuserade ansikte och hans mun. Vart det kommer ifrån har jag ingen aning om, men för mig har det alltid varit så. Jag dras till de som lär ut hellre än jag dras till en ”vanlis”, ni vet en helt vanlig normal nybörjare precis som jag. Nej, då dras jag omedvetet och oåterkalleligt mot någon som vet vad han sysslar med. Kunskap är sexigt. Sen är jag svag för… sexiga ögon och dessa två i en kombination. Gissar att det är biologiskt. Vi vill ha och söker trygghet, någon som kan ta hand om oss.

Det här inlägget skulle egentligen handla om mina träningspass men fingrarna får och fick fritt spelrum och jag låter de svepa över tangentbordet utan att tänka efter för mycket. Nu ska jag gå och dricka te och äta några mackor. P frågade om jag var sugen på kinamat och det kanske jag är i och för sig, jag ska kolla upp menyerna. Det är ju ändå fredag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *