Jaha…

Jaha, där kom den. Igår rättare sagt. Inte alls med buller och bång utan långsamt och inte så smärtsam, behövde inte ta någon tablett alls. Vad jag däremot tog var rosenrot både igår kväll och nu i morse även om jag nu viker av från barngörarvägen. Jag ids inte tänka på det mer. Jag har inte gett upp, men jag ids bara inte längta och hoppas just nu. Det får komma sekundärt.

Klart jag vet att det är lite svårare att bli gravid som 25 än det är när man är 18, det säger ju sig självt. Men så vitt jag vet så har vi ju prickat in rätt så bra i flera månader och inget händer. Jag jämför inte med någon och massor av andra kvinnor har det värre, men jag hade nog eventuellt trott att det skulle gå ganska direkt… Och nu när det inte gjort det känner jag bara nä nu ids jag inte hålla koll på dagar och sekret längre, i alla fall inte för stunden. Jag käkar rosenrot och mäter temperatur och har sex när jag känner för det. Vi står hur som helst för ett beslut inom den kommande framtiden som rör framtida bostadsplats och det vore lite jobbigt att vara nygravid och spy sig igenom inflyttning och utflyttning, men det är väl det enda som är positivt med att inte vara gravid just nu.

Det händer när det händer. Jag vet inte ens om jag är redo fullt ut men när ingenting händer blir det lite mycket antiklimax. Så fokus flyttas någon annanstans för stunden. Det är okej. Antar jag.