Tålamod och väntan på plusset

Det fortsätter att värka i livmodern rätt rejält. Idag somnade jag en stund i mammas säng under middagen hos henne och hennes man, visserligen efter jobbet som gått i ett hela dagen med kunder, kunder, kunder… Men man letar ju symptom där man kan haha – så dumt egentligen 😉 Gjorde samma igår i soffan, sov i två hela timmar.

Första gången jag var gravid testade jag negativt på ÄL+10 och superjättepositivt fyra dagar senare. Imorgon är det dag tio efter ägglossningen och jag ska bannemig sitta på händerna tills på måndag i alla fall, helst tisdag men jag har fem test kvar med normal känslighet som bränner och häcklar ifrån sängbordsskåpet. Min lutelfas är ju 15 dagar lång… Åh jag VILL så gärna testa imorgon. Ska jag slösa pengar på ett tidigt test med hög känslighet? Och ta det imorgon?

Det KÄNNS i hela kroppen att jag ska ta ett test men oavsett om det blir positivt eller negativt är det ju en pissliten chans att det visar rätt, liksom. Lika bra vänta. Jag hatar att vänta. Gillar inte det alls. Inte det minsta. Men fan… Ska jag slösa ett test imorgon på äl+10 och om det visar blankare än en blankpolerad flint köper jag ett känsligare test och kör det på måndag?

Jag är rätt avslappnad och lugn och är här just nu, inte alls stressad över vad testet kommer visa även om det kanske låter så, det är inte det som är målet med att vänta de tre minuterna på ett plus eller minus. Jag gillar bara inte att vänta och att inte veta, det är där det klämmer. Om jag är gravid så kommer jag få veta det förr eller senare ändå. Jag vet inte varför jag fått för mig att jag ska vara det. Så stört.

Det är visst lördagskväll idag. Jag är så trött så jag ser stjärnor. Nä, inte så trött. Jag är trött efter jobbet, min första jobbdag ensam utan chefen nära till hands och det har gått skitbra! Jag älskar det. Trivs så himla bra där. Några småfel såklart på nåt ställe men man är ju bara mänsklig och i överlag har det gått bra, faktiskt över förväntan. Jag lär mig av mina misstag och för varje kund ökar kunskapen. Ååååh jag trodde aldrig att det skulle kännas så roligt att jobba i detaljhandeln som det faktiskt är.

Nu börjar fotbollen igen, Uruguay Portugal och Uruguay LEDER. Solen riktigt skiner på Piteå idag och att bo här… är också bättre än jag föreställde mig eller trodde att det skulle vara i vintras när jag kände mig trött, orkeslös och deprimerad, saknade värmen och vår strand så mycket att det sved i kroppen. Nä, nu är det positivt tänkande som gäller! Och en stooor dos tålamod haha!