Att nörda ner sig

Det här med att hålla koll på ens cykel på en mer djupgående nivå är riktigt tillfredsställande för en som jag. Jag gillar ju att nörda ner mig i saker och ting. Ett nytt jobb och jag går in för att lära mig så mycket jag kan. Jag vill till exempel inte bara veta vad jag ska göra utan även varför, veta den bakomliggande orsaken så att jag kan spinna vidare på det i mitt eget huvud. Om chefen säger ”sätt dig här, öppna det där dokumentet och gå hem”, så vill jag veta vad dokumentet är, vad det handlar om och varför det är viktigt. Som ett exempel. Nörda ner mig, alltså.

Detsamma gäller min kropp och min cykel. Alla kvinnor är olika, alla kroppar, symptom, graviditeter, mående – allt är olika! Så att verkligen lära mig att läsa av kroppsliga symptom och på så sätt få veta när jag ska ha ägglossning eller mens är faktiskt väldigt roligt, intressant och tillfredsställande. Min temperatur fortsätter att stiga någon decimal varje morgon; imorse var den 36.85! Och i måndags strax innan den uträknade ägglossningen 35.82, vilket den låg på i flera dagar före.

Missfallet ruckade ju ägglossningen så det kanske är så att hela kroppen fick sig en törn. Det ska bli intressant att se hur det går, åt vilket håll det barkar. Jag läser om trifasiska temperaturer och googlar ”tempkurvor gravid vs ickegravid” och allt är – såklart – individuellt. Det finns ingen universalkurva som påvisar lyckad befruktning före det faktiskt går att graviditetstesta. Exakta dagar för ett positivt graviditetstest varierar också, ingen universaldag där heller. Vissa plussar svagt på BIM eller flera dagar senare, vissa plussar starkt, starkt på ÄL+10, en hel vecka innan.

Egentligen är man ju bra dum som ens testar innan dagen för beräknade (icke)mensen. Tester är inte jättebilliga och att kissa på dem i onödan när man sen får mens ett par dagar senare, som beräknat, är ju slöseri med pengar och besvikelse. Men hur lätt är det att sitta på händerna när man säger sig uppleva alla dessa symptom? Man vill ju veta… nuuuu. Vi är verkligen för otåliga idag. Har inget tålamod, allt ska gå snabbt och resultaten ska helst komma nu, direkt.

Jag är nu på ÄL+7. Brösten har varit tunga och svullna i en vecka, något de är ibland – jag ska leta bland anteckningarna i appen – och jag har lite mensvärk till och från. Allting är med andra ord helt som vanligt och det är galet att man hoppas trots att man inte aktivt försöker; men spermier har ju en livsspann på tre till fem (ibland sju om det är riktiga superspermier) dagar, så det ger ju en några fler dagar att leka med. Ägglossningen var i måndags och vi hade sex i fredags och i söndags. Kanske räcker det. Jag kan omöjligt veta nu. Ska hålla mig så länge jag kan (varför har jag ens börjat testa, när hände det?!) och sen får vi se.

Är jag gravid så är jag. Kroppen vet även om jag själv inte gör det. Tiden får ha sin gilla gång, helt enkelt. Jag kommer veta det förr eller senare ändå.