Header Image

Vägen till

Hej och välkommen hit, nya som gamla vänner. Jag och P, som bloggen startade med, gick under våren 2019 skilda vägar efter nästan åtta år tillsammans och jag har nu hittat lyckan och kärleken i James, mannen som fyller hela min själ med glädje och livslust. Vi halkade bokstavligen talat in i varandra efter en längre tids vänskap och den knuffen, den plötsliga omfamningen, var det som behövdes för att helt ändra kurs. Den lilla larven blev en fjäril när jag öppnade mitt hjärta, lyssnade till min egen röst och gjorde det jag själv ville. Nu väntar vi vårt första barn tillsammans, mest troligen en liten flicka som kommer att födas under midnattssolens glödande strålar någon gång i juli. Det liv jag alltid önskat mig är nu här, sida vid sida med mannen jag önskar och hoppas och vill leva resten av mina andetag bredvid. <3

Uppdatering på symptomen…

Publicerad,

När han häver mangorajja på ett sesamknäcke mitt framför nyllet på mig och äter det. Tuggar i sig det. Är det han som är gravid eller? Det luktar så hemskt av curryn, det knastrar av sesamfrön och kombon går inte ihop. Det växer i min egen mun, illamåendet kliar på sidorna av tungan och det luktar FÖRJÄVLIGT (1) över hela köket. Öppnar diskmaskinen för att sätta ner min egen tallrik efter att ha blivit vrålhungrig klockan 22 (2) och där luktar det också gammal disk. Melonen smakar konstigt fastän det inte är nåt fel på den. Typ järn och gammal frukt. Slänger iväg den. Stänger snabbt dörren till soporna, smäller igen diskmaskinens lock… Och det enda jag kan tänka på är kidneybönor, hur gott det är med kidneybönor, hur jag bara vill riva upp en burk och äta, äta, äta (3). Jag åt hel stor tomat och mozzarella i skivor, en halv galiamelon och rikligt med olivolja och jag är fortfarande hungrig.

Alltså halli hallå vad är det som sker. Jag somnade en timme tidigare idag, däckade totalt. Sen var jag helt groggy när alarmet ringde, hade lätt kunnat sova längre. Nu mår jag faktiskt också lite illa. Är absolut inte sjuk på något sätt. Åh vad jag önskar jag vore gravid, men det är bara spöksymptom. Det tror jag. Tyvärr. Kommer i alla fall att testa imorgon igen med ett tidigt test. Det lär förvåna mig grundligt om där finns två streck. Tyvärr. Åh. Skit. Kidneybönor. Graviditeter. Varför blev jag så himla insnöad på ägglossningar och chansen att bli befruktad för? Visar det inget imorgon så väntar jag på lilla mensen och sen… Får det vara så ett tag.

Nu ska jag sova igen, känner jag. Ögonlocken är tunga, trots tuppluren. Nej, jag vågar inte tänka tanken på att ”kanske”. Jag tror inte att jag är det. Eller? Imorgon borde jag veta fast det kommer att visa negativt men hur som helst lär jag skriva av mig allting här inne ändå. We’ll see.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *