Efter tio år lade jag av med preventivmedel
Jag fick precis upp ett minne på Facebook från vår långa resa under 2016 och 2017. Jag såg på en av bilderna och insåg att det var där idén föddes. Den där som smög sig på som från ingenstans medan vi gick där bland kullar och träd och hisnande höjder en varm vårdag i Nya Zeeland.
Jag skulle sluta med ppiller/preventivmedel jag använt mig av i nästan tio års tid plus minus några oskyddade månader här och var. Det var tanken som blossade upp. Jag visste att jag hade sex kartor kvar och berättade det för P när tanken mognat. ”Vill du skydda dig gör du det men jag kommer inte göra det när mina kartor är slut.” Det var så självklart för mig. Jag kände det där och då att jag ska sluta. Inte för att skaffa barn även om tanken inte tedde sig lika skrämmande som förr (även om jag fortfarande inte var helt redo för vad det skulle innebära).
Den tjugofemåriga Helena kan säga det till sin tjugotreåriga version med gott samvete utan att det svider. Det vet jag nu. Jag ville ha barn då. Ville väl egentligen ha det sedan vi kom hem från skrapningen i mars 2013. Men jag var inte mogen eller redo. Inte som nu. Jag ville vara det. Tyckte att jag var det. Hade säkert varit det om vi blivit gravida då. Absolut tror jag det. Men tanken på att bli gravid var inte det primära. Det var inte därför jag valde att sluta med p-pillren. Jag ville inte ta dem längre, tio år fick räcka. Jag ville se hur jag skulle vara när jag slutat med konstgjorda hormoner, vad som var jag och vad som var pillren.
Jag har personligen inte hittat ett preventivmedel som funkat hundra procent tillfredsställande för egen del men jag rekommenderar ändå preventivmedel till alla som inte vill ha barn eller lider av svår mensvärk. Det är bra att det finns! Och nej, Natural Cycles kommer inte vara ett preventivmedel för mig, någonsin.
Men tillbaka till idén om att sluta. Jag hade sex kartor kvar. Visste att de skulle ta slut i maj. Jag gruvade mig inte för att sluta; tanken kanske kom snabbt till mig men den kändes samtidigt så rätt att det bara var att agera på den. Det enda frågetecknet jag hade var hur det skulle bli med min mensvärk. Mensvärken var ju anledningen till att jag började med minipiller när jag var 14. Jag hade fruktansvärt ont i magen vid varje mens från dagen jag fick mens som elvaåring och var första gången till läkare för det i samma ålder. Jag provade Naproxen, Ipren, Diklofenak, andra smärtstillande men de hjälpte inte. Läkarna ville inte ge mig tyngre medicin än så när jag var så pass ung så jag fick nöja mig med det. Visst gick det, men det var jobbigt. Till slut fick jag äntligen träffa en barnmorska och gick utskrivet minipiller. Vilken skillnad det blev. Från natt till dag. Ingen mer mensvärk. Inget mer bajsa sönder toaletten eller känna den där iskalla känslan inom sig, den där när man bara vet att man blöder djupt där in ifrån. Jag ville fan gråta av glädje. Så frikking skönt att inte ha ont mer.
Så det var med blandade känslor jag inväntade beräknad mens där i maj 2017. Puh… Dagen kom. Jag fick mens på jobbet och mensvärken anföll direkt. Fy fanken vad jag blir svettig av tanken. Värken, den iskalla känslan från livmodern (fler än jag som får så?). Men jag klarade det. Jag jobbade mitt pass och åkte sedan hem och var stolt över mig själv för att jag bet ihop fast jag var helt kallsvettig och illamående i det trettio grader varma tropiska klimatet och dåliga fläktar. Nästa mens blev inte alls lika jobbig och mina mensdagar kortades ner från fem till tre dagar med mild och hanterbar mensvärk.
Nu har det gått 1,5 år sedan jag slutade och jag blöder fortfarande i tre dagar i sträck. Cyklerna börjar NU först vara regelbundna med 28 eller 29 dagar och inte vackla så hemskt mellan 22 och 35. Jag äter numera rosenrot i dubbel tappning – dubbel dos – med en förhoppning om att kroppen snart ska släppa det gyllene ägget – kanske är det därför cyklerna är mer regelbundna. Nu ÄR jag redo (eller ja så redo man kan bli, i alla fall så himla förväntansfull). Jag längtar och ser fram emot det så mycket. Nu är det dags. Vända blad. Nytt kapitel. Jag vill bli mamma.
